Ett oroväckande steg mot diktatur

DEMOKRATUR Nyligen meddelades att metalbandet Avenir inte får spela på festivalen Rockskallen på Gotland efter att en av medlemmarna pekats ut som sverigedemokrat. Den ofta kloka journalisten, författaren och debattören Nima Dervish skriver i en debattartikel i Upsala Nya Tidning om sina farhågor kring det han ser som ett steg mot diktatur.

Fast, vem kräver att arrangören ska stå bakom partiet som sångaren ryktas vara aktiv i? Vad sägs om att se människor som individer som var och en får stå för sina egna åsikter? Varför ska ett icke-politiskt band kollektivt bestraffas?

[...]

Jag ogillar SD, men detta handlar inte om vad jag eller du gillar, utan principer som måste råda i ett fritt samhälle.

När politisk tillhörighet börjar diktera kulturutövarnas karriärer har vi tagit ett oroväckande steg mot att efterlikna diktaturer.

Vad är nästa steg? Jag ogillar KD. Kan jag som arrangör porta ett band vars sångare är KD:are? Ska vi ha festivaler med partipolitiskt styrt innehåll?

Brydde jag mig om musikers politiska åsikter hade skivsamlingen halverats. Rockskallen hade nog inte nobbat gitarrhjälten Ted Nugent, trots att han anser homosexualitet vara ”moraliskt fel”, har kallat Hillary Clinton ”worthless bitch” och menar att USA:s enda fel i Irak var att inte ”Nagasaki them”.

[...]

Rock har aldrig handlat om säkerhet, trygghet och ekonomi, utan mod, vilja, frihet, uppror och långfinger åt den som försöker tysta en. Det är därför ”fuck you, I won’t do what you tell me” är mer rock än ”vi är små och vågar inte ta risker”. En festival som inte förstår det bör lägga ner.

Avpixlat UNT