tisdag 31 juli 2012

Feministernas uppmaning till medietystnad om överfallsvåldtäkter är cynisk


Feministernas uppmaning till medietystnad om överfallsvåldtäkter är cynisk

Mats DagerlindKRÖNIKA Carina Ohlsson och Olga Persson från Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund, SKR, uppmanar i en debattartikel i Aftonbladet media att iaktta tystnad om det ökande antalet överfallsvåldtäkter i sommar. De gillar inte att Expressen och Sveriges Radio P4 uppmärksammat den våg av överfallsvåldtäkter som sköljt över Sverige. Argumentet är att “bara” knappt 20 procent av alla våldtäkter i Sverige sker utomhus. Det egentliga skälet till att Ohlsson och Persson vill att media tiger om denna femtedel av övergreppen är förstås en annan – den besvärande omständigheten att den kraftiga ökningen av utomhus-, grupp- och överfallsvåldtäkterna är proportionell mot den ökande invandringen från västasiatiska, arabiska och afrikanska länder vars kulturer och religion lämnar en hel del i övrigt att önska vad gäller synen på kvinnor i allmänhet och sommarklädda svenska kvinnor i synnerhet.
Ohlsson och Persson vill slippa vidga synfältet, slippa se att ett av feminismens stora historiska misstag varit att okritiskt omfamna kulturrelativismen endast därför att den kom med rekommendationsbrev från åsiktseliten under det vänsterliberala idéparaply där feminismen traditionellt åtnjuter sitt starkaste beskydd. Som så många andra vänsterliberaler idag förmår inte Ohlsson och Persson se skillnad på liberalism och värdenihilism, skillnaden mellan att slå vakt om grundläggande liberala värden och att dagtinga med dessa för att ge plats i det liberala samhället också åt de liberalismens fiender som i allt större skaror migrerar till vårt land.
Om Ohlsson och Person fortsätter prata om svenska mäns våld mot kvinnor i hemmet och tiger om kulturellt och religiöst hedersvåld och om grupp- och överfallsvåldtäkter som en konsekvens av kulturkrockar i massinvandringens och integrationshaveriets kölvatten, då slipper de få sina arkimediska cirklar rubbade, då slipper de ådra sig det övriga media- och feministetablissemangets ogillande med beskyllningar om fiske i grumliga vatten, då slipper de se journalistiska och akademiska karriärdörrar stängas och då slipper de se rädslan i omgivningens ögon när forna vänner och kollegor tar omvägar för att inte också de till följd av skuld genom samröre ska riskera drabbas av samma fredlöshetens bannbulla.
I stället för att problematisera de nytillkomna grupper i det svenska samhället som har en omvittnat oacceptabel syn på kvinnans kroppsliga integritet, inklusive rätten till kvinnofrid, ger sig Ohlsson och Persson fegt och obefogat på den svenske mannen som runt fikabordet ute på arbetsplatserna påstås sväva på målet när det gäller att fördöma våld och våldtäkter mot kvinnor i nära relationer. Till stöd för den beskyllningen anför Ohlsson och Persson en uppskattning om att endast 10-20 procent av alla våldtäktsoffer mäktar med att anmäla brottet, vilket i sin tur förklaras med att kvinnorna både känner skam och tar på sig skuld för det inträffade. Bortsett från att det är en högst osäker hypotes kring mörkertal är resonemanget också behäftat med ett antal andra problem.
För det första saknas en logisk koppling mellan de två påståendena om a) kvinnans upplevelse av brottet och b) männens prat kring fikabordet. För det andra blandar Ohlsson och Persson samman ett antal olika saker som borde hållas isär och gör felaktigt allmängiltiga psykologiska fenomen till exklusiva för en feministisk diskurs. Ja, det kan vara förenat med ett skamliknande obehag att inför omgivningen behöva visa upp sig själv som ett våldtäktsoffer och sin partner som en våldtäktsman. Det är dock i huvudsak en allmänmänsklig reaktion och kan inte, så som Ohlsson och Persson antyder, specifikt tillskrivas några kvinnorelaterade attityder eller strukturer i ett manssamhälle. Varje allvarlig spricka i den sociala familjefasaden, varje smutsig byk man tvingas tvätta offentligt, skapar liknande känslor – missbruk, kriminalitet, våld, otrohet, skilsmässa osv hos både män och kvinnor.
Beträffande benägenheten att ta på sig skuld är det också en påtaglig skillnad härvidlag mellan den självständiga kvinna som i sin relation blir utsatt för en engångshändelse av detta slag och den kvinna som fått sin självkänsla nedbruten under lång tid i ett destruktivt parförhållande och som blivit regelmässigt utsatt för psykisk och fysisk misshandel och som en del av detta upprepade våldtäkter. Allmänt kan det förstås också för var och en av oss kännas svårt att anmäla en människa som står oss nära. Inte heller denna ambivalens är något unikt för våldtäkter eller kvinnor. Det är en känsla som i varierande grad kan uppstå i många situationer, exempelvis inför beslutet att LVM-anmäla en alkoholist eller drogmissbrukare i familjen, stämma sina syskon i en arvstvist, polisanmäla en affärskompanjon för trolöshet och förskingring eller kompisen med dåligt ölsinne som slog dig på käften på festen. Självfallet är det enklare att sätta lagen på en för oss obekant person för vilken vi inte har några motstridiga känslor.
Ohlsson och Persson gör också en alltför grov och därför missvisande distinktion mellan överfallsvåldtäkter utomhus och relationsvåldtäkter inomhus. Ett växande antal inomhusvåldtäkter är idag snarare att hänföra till kategorin överfallsvåldtäkter. Den uppmärksammande gruppvåldtäkten på ett asylboende i Mariannelund är ett exempel på detta. Unga tjejer inser inte faran med att inlåta sig i umgänge med män från främmande kulturer och med främmande religioner och upptäcker den inte förrän det är för sent. Där den gammelsvenske mannen på sin höjd blir lite besviken över att “det inte blev något” när kvinnan som följde med hem säger nej till sex, tar alltför ofta den nysvenske mannen i samma situation med våld det sex han blivit nekad men anser sig ha rätt till, och bjuder dessutom inte sällan in sina manliga kompisar att göra detsamma.
Att informera om den här kulturella/religiösa skillnaden i tendens mellan grupper av män anses av somliga vara rasistiskt. Att felinformerade unga tjejer blir våldtagna är uppenbarligen ett rimligt pris att betala för att Ohlsson och Persson & Co ska få kokettera med sin tolerans och antirasism. Och de är ingalunda ensamma. Till och med Brottsförebyggande rådet, Brå, har som det förefaller numera i princip upphört med att föra statistik på brottslingars ursprung. Detta troligen på grund av att siffrorna blivit alltför obekväma för den svenska åsiktselit som Ohlsson och Persson tillhör och för vilken det är viktigare att upprätthålla den skönmålade bilden av det mångkulturella samhället än att redovisa relevant statistik om brottsligheten. Innan Brå slutade göra sitt jobb kunde de dock skriva så här:
Överrisken för att vara registrerad för brott har ökat i gruppen utrikes födda men är i princip oförändrad bland dem som är födda i Sverige [...] Att överrisken för de utrikes födda har ökat beror inte på att vissa invandrargrupper i dag i större utsträckning är registrerade för brott än för 12 år sedan.
Ökningen förklaras i stället i huvudsak av att antalet personer i Sverige som tillhör de flyktinggrupper, som redan i tidigare studier visat sig ha en särskilt hög överrisk, har ökat.
I klartext: när invandringen från vissa regioner ökar då ökar också brottsligheten. Folkpartiets dåvarande integrationspolitiske talesperson Mauricio Rojas kommenterade rapporten i en debattartikel i Dagens Nyheter där han på ett förtjänstfullt sätt slog hål på myten att all överrepresentation i brottsstatistiken kan förklaras med socioekonomiska faktorer. Detta sanningssägande kostade Rojas posten som integrationsminister efter maktskiftet 2006. I stället fick vi den hundraprocentigt PK-pålitlige Erik Ullenhag. Kontrasten kunde knappast vara större trots att Rojas och Ullenhag kommer från samma politiska parti.
Svenska Dagbladets ledarskribent Per Gudmundson skrev för drygt ett år sedan en uppmärksammad ledare där han – i frånvaro av relevant svensk statistik – utifrån alarmerande siffror från vårt grannland Norge manade politiker från alla partier att ta den höga brottsligheten bland invandrare på allvar. Hittills har det nämligen bara varit Sverigedemokraterna som gjort detta. Bland annat tog SD för ett par år sedan fram en rapport som dokumenterade vissa invandrargruppers höga överrepresentation som gärningsmän vid just våldtäkter. Rapportenuppskattades inte av nya SD-fientliga Brå, köpta kriminologer som Jerzy Sarnecki och alla de Ohlsson och Persson runtom i landet som dikterar vilka de rätta åsikterna är och som alltså anser att man inte bör prata om vissa ting då detta kan leda till felaktiga åsikter. Även Gudmundson fick löpa gatlopp för sin fräckhet att bryta det tystnadslöfte som varje rättrogen skriftställare förväntas svära.
Ohlsson och Persson avslutar sin artikel med att räkna upp nedanstående fyra punkter som förslag på åtgärdsplan för att få bukt med de alldeles för många våldtäkterna i Sverige. Det är punkter som det finns all anledning att skärskåda eftersom artikelförfattarna sannolikt talar för en stor del av den feministiska rörelse i Sverige som anser sig ha patent på att beskriva den här problematikens orsaker och lösningar och som också har det politiska etablissemangets okritiska öra:
  • Ett uthålligt arbete med sex- och samlevnadsundervisning i skolan.
  • Ett förebyggande arbete som bryter kopplingen mellan normer för manlighet och våld, till exempel genom att ifrågasätta förväntningarna på att mäns sexualitet ska vara okontrollerbar och gränslös.
  • Återkommande och obligatorisk utbildning med fokus på attityder och värderingar om sexualbrott för rättsväsende, polis och övriga berörda myndigheter.
  • Att media inte spelar på människors rädsla utan i stället beskriver verkligheten som den ser ut.
Om vi börjar från början så är ju ett värdegrundsarbete i skolan förvisso angeläget, om det sker på ett bra sätt vill säga, dvs om man inte ger uppdraget exklusivt åt Ohlsson och Persson utan även låter exempelvis representanter för Sverigedemokraternas kvinnoförbund och debattörer som Per Ström och Pelle Billing få ett ord med i laget vid utformningen av innehållet.
Men ett alldeles så lovvärt värdegrundsarbete i skolorna får liten eller ingen effekt på överfallsvåldtäkterna eftersom dessa ju till ständigt ökande andel begås av män med utländsk bakgrund, män som ofta inte satt sin fot i den svenska skolan och som även om de gjort det ändå hämtar sin värdegrund ur en religion och kultur som de bär med sig från sina hemländer och upprätthåller i etniska enklaver i vårt land, en värdegrund där en kvinna som inte är helt täckt och som obevakat umgås med män som hon inte är nära släkt med betraktas som en hora eller ber om att bli våldtagen.
Att som i punkt två ifrågasätta synen på mäns sexualitet som okontrollerbar och gränslös är också relevant, men endast om fokus för detta arbete läggs på den stora och stadigt växande grupp män som kommer med en religion och en kultur där det faktiskt allmänt anses att en man inte kan förväntas lägga band på sin sexualitet med mindre än att alla kvinnor skyler sig från topp till tå. Det är när allt kommer omkring inte etniskt svenska unga män som i intervjuer i Dagens Nyhetergör freudianska felsägningar av typen “svenska horor… tjejer, menar jag“.
Även punkt tre som rör utbildning av personer på berörda myndigheter är oantastlig så länge utbildningen är allsidig och objektiv och inte skyggar för obekväma problemställningar eller syftar till att dölja generande misslyckanden kopplade till mångkulturens och massinvandringens Sverige. Så är det tyvärr inte idag. Det som hävdas vara utbildning och information är påfallande ofta politisk propaganda utifrån ett snävt vänsterliberalt och politiskt korrekt perspektiv.
Det räcker inte att bara ta itu med vissa orsaker till att våldtäkter sker. Det duger inte att tolerera den andel av våldtäkterna som har andra orsaker än dem man som feminist känner sig bekväm med, därför att man är rädd att se sanningen i ögonen eller inte kan låta något stå i vägen för det övergripande målet om ett mångkulturellt samhällsbygge. Det är oacceptabelt att låta unga tjejer i Sverige betala priset för en sådan politisk feghet och cynism.
Beträffande punkt fyra så är information till unga svenska kvinnor om att det i det nya mångkulturella Sverige är mer otryggt än någonsin att vistas ensam utomhus inte att “spela på människors rädsla”. Att informera om sådant är en samhällelig skyldighet. Det är tigandet om sakernas tillstånd som är ett spel, och ett elakt sådant dessutom. Att utifrån en föreställning om att massinvandringens baksidor måste förtigas för att inte riskera underblåsa främlingsfientliga strömningar invagga kvinnor i en falsk känsla av säkerhet är ett oerhört svek mot ett av samhällets mest primära skyldigheter, den att sörja för medborgarnas trygghet och säkerhet. Ett antal svenska tjejer våldtas varje år i vårt land därför att journalister som Ohlsson och Persson har ljugit för dem, därför att de har trott på den tillrättalagda kulturrelativistiska illusion som de matats med.
Att avsluta en artikel med en uppmaning om att “beskriva verkligheten som den ser ut” när man precis ägnat en hel text åt att göra det närmast diametralt motsatta är komiskt – eller vore, om det inte var så tragiskt och fick så allvarliga konsekvenser för så många. Hur många tjejer ska, som våldtäktsoffret i Mariannnelund, in på bara skinnet och ända in i underlivet behöva bli varse att det som Ohlsson och Persson intalat dem är lögn? En del av “verkligheten som den ser ut” är att det som ensam tjej inte på långa vägar är lika tryggt att vistas ute bland män från avlägsna kulturer med främmande religioner som att göra det i sällskap med etniskt svenska män. Att som Ohlsson och Persson aktivt uppmana media till att tiga om detta är så allvarligt att det snudd på borde vara straffbart.
Mats Dagerlind
Fler krönikor av Mats Dagerlind hittar du HÄR.
Länkar

onsdag 18 juli 2012

Kvinna mördad i Malmö


Misshandlad kvinna avliden

MALMÖ Under natten mot onsdagen påträffades en brutalt misshandlad kvinna i 30-årsåldern på Södra Skolgatan av några förbipasserande. Polis och ambulans larmades. Kvinnan avled senare av skadorna.
En 42-årig man har gripits och misstänks ha utsatt kvinnan för misshandeln i en lägenhet och sedan burit ned henne på gatan. Kvinnan fördes till Skånes universitetssjukhus, där hon avled. Ärendet rubriceras som mord alternativt dråp.
– Han bar ner henne på gatan. Hon befann sig där under egendomliga former och då reagerade vittnena och ringde polisen. De märkte att något inte stod rätt till, säger Anders Lindell, polisens presstalesman.
På nätet spekuleras det om 42-årige Abed Youssefi är gärningsmannen. Han bor på Södra Skolgatan och är gift med en 33-årig kvinna. I denna artikel är bilden på Youssefi borttagen, men återfinns istället här.

tisdag 3 juli 2012

Margreth Heirås företag tillhandahåller illegala för RUT- och ROT-uppdrag


Margreth Heirås företag tillhandahåller illegala för RUT- och ROT-uppdrag

Margreth Heirås
Margreth Heirås
ILLEGALA Regeringen och Miljöpartiet har i dagarna beslutat att den som uppehåller sig illegalt i Sverige ska få gratis sjukvård och låta sina barn gå i skolan. I detta och andra liknande politiska besluts grumliga undervegetation, där skillnanden mellan att befinna sig lagligt respektive olagligt i landet luckras upp, finns ett antal organisationer som på olika sätt underlättar de illegala invandrarnas vistelse i Sverige. En sådan är Arbetskooperativet ABIS, ett företag som ägs av bl.a. Margreth Heirås och som vid sidan av legitima asylsökande också låter illegala invandrare utföra RUT- och ROT-uppdrag, något som även med det förlåtande svenska regelverket är olagligt.
Förutom en synnerligen rudimentär Facebook-sida bedriver ABIS sin grumliga verksamhet med tämligen låg profil. I enartikel i vänstertidningen ETC från 2011 kan man dock läsa en del om organisationen. Av artikeln framgår bl.a. att en av initiativtagarna är Margreth “det handlar om baaaarn” Heirås som skämde ut sig i SVT Debatt för en tid sedan i en diskussion om de så kallade “ensamkommande flyktingbarnen”.
I artikeln berättar Heirås att ABIS anställer nyanlända asylsökande som annars riskerar att utnyttjas av oseriösa företagare. Problemet med resonemanget är bara att sedan etableringsreformen trädde i kraft 2010 har nyanlända som är inne i asylsystemet rätt att börja arbeta från dag ett i Sverige. Den som inte hittar ett arbete försörjs av staten via etableningsstödet de första två åren och därefter med försörjningsstöd (socialbidrag) av kommunen.
De enda invandrare i Sverige som riskerar att utnyttjas av oseriösa företagare (som för övrigt nästan alltid själva är invandrare) är de som uppehåller sig här illegalt, dvs de så kallade “gömda” som fått avslag på sin asylansökan i samtliga instanser, de så kallade “papperslösa” som aldrig ens brytt sig om att söka asyl i Sverige och sådana arbetskraftsinvandrare som tagit sig hit via skenanställningar och liknande arrangemang som regeingens och Miljöpartiets slarvigt hopkomna arbetskraftsinvandringsreform öppnat för.
Att starta ett företag i tjänstesektorn med särskilt syfte att ge legitimt asylsökande möjlighet att arbeta för sin försörjning i stället för att leva på bidrag från svenska skattebetalare är naturligtvis positivt. I ETC-artikeln kan man läsa att företaget tecknar kollektivavtal, betalar skatt och ser till att de anställda får skäliga löner och bra arbetsvillkor. Så långt är allt gott och väl.
Känner man till Margreth Heirås asylengagemang och läser det som sägs i artikeln om gömda och papperslösa väcks dock misstanken om att ABIS verksamhet också har en mer ljusskygg sida där man vid sidan av asylsökande också anlitar illegala invandrare. ABIS är enligt egen utsago en ideell organisation och menar kanske att man kan göra detta utan att göra sig skyldig till medhjälpsbrott mot utlänningslagen eftersom man inte erhåller någon ekonomisk vinning av det. Att anställa personer som inte har rätt att arbeta i Sverige och låta dem utföra ROT- och RUT-subventionerade uppdrag åt privatpersoner och företag torde dock ändå utgöra ett brott mot en lång rad lagar, föreskrifter och regler på den svenska arbetsmarknaden.
Hur förhåller det sig då i verkligheten? På ABIS Facebook-sida kan man läsa ett tack från Kerstin Lundgren i Lerum som är egenföretagare och driver något som heter Gröna Lundgrens Trädgårdsdesign. Så här skriver hon efter att ha brutit mot lagen och anlitat illegal aretskraft via ABIS:
Kerstin Lundgren tackar ABIS på Facebook
På Facebook hittar man också följande rop på hjälp från Julia Teglund i Göteborg:
Julia Teglund vädjar om hjälp för gömd på Facebook
Länk (som dock bara verkar fungera för den som är Facebook-medlem och har bjudits in till evenemanget)
När vi ringer det angivna telefonnumret under förevändning att ta företagets tjänster i anspråk svarar Renée Danielsson, en annan av eldsjälarna bakom ABIS. Vi berättar att vi har sett Julia Teglunds nödrop på Facebook men att vi är lite bekymrade över att det står “gömd behöver hjälp” som överskrift. Vi vill försäkra oss om att den person företaget skickar ut är inne i asylsystemet och har rätt att arbeta i Sverige.
Danielsson vill innan hon svarar först veta om vi känner Julia Teglund personligen. Det säger vi sanningsenligt att vi inte gör, vi har bara läst nödropet hon skrivit. Vi förklarar att vi vill ha en flyttstädning utförd i vår gamle fars bostadsrätt som ska säljas och att vi gärna bidrar till att invandrare får arbete men att vi hellre gör det schysst via ABIS än via någon av de otaliga svarta städfirmor som florerar på marknaden. Danielsson försäkrar oss då om att den person som ska utföra uppdraget är en riktig asylsökande och inte någon gömd eller papperslös.
Danielsson är dock en pratglad kvinna och efter en stunds konversation berättar hon att ABIS även använder sig av gömda och papperslösa men att man oftast inte skickar ut dessa tll företagets kunder. Kerstin Lundgrens tack till ABIS ovan antyder dock något annat. Vår teori är att man troligen bara skickar  gömda och papperslösa till kunder som man litar på, som själva är införstådda med och positiva till detta, så som Kerstin Lundgren uppenbarligen varit. Danielssons besked till oss hade förmodligen blivit ett annat om vi varit oärliga och uppgett att vi var nära vän med Julia Teglund och att vi gärna velat hjälpa en gömd eller papperslös.
Vi beslutar oss för att pröva vår hypotes. Vi skickar därför ett längre mejl till ABIS för att vinna deras förtroende:
Hej,
Jag mejlar i stället för att ringa för att det är lite sent och fredag kväll. Vi talades vid på telefon tidigare idag med anledning av att jag sett Julia Teglunds rop efter någon som ville anlita en “gömd” för uppdrag. Det gällde en flyttstädning och eventuellt lite reparationsjobb hos min far i Göteborg, vars bostadsrätt ska säljas pga att han är gammal och flyttar till serviceboende. Jag skulle tro att bara städningen med fönsterputsning osv tar en hel dag i anspråk, det är en rätt stor lägenhet och sedan kanske en halv arbetsdag till för reparationsarbeten också. Det är inga avancerade saker, lite hål som behöver spackas igen, en del saker som sitter löst och behöver skruvas fast och avskavd färg här och där som behöver bättras på.
Vid vår kontakt hade jag inte pratat med min far utan kände bara till hans uttryckliga önskemål om att inte anlita något svart städföretag. Jag tog då för givet att han inte heller ville att någon gömd eller papperslös utförde jobben och eftersom det stod “gömd” i överskriften till Julias efterlysning så ville jag höra mig för med er hur det var med den saken. Nu har jag dock talat med min far och han har, tvärtemot vad jag trodde, inga synpunkter alls på detta. Han säger att han inte bryr sig om ifall det är en arbetskraftsinvandrare, asylsökande, gömd eller papperslös som gör jobbet, bara det blir ordentligt gjort och uppdraget sker vitt mellan honom (via mig) och er på ABIS.
Så, du kanske bara kan ge mig lite allmän info på mejlen om den person det är fråga om – om han är äldre eller yngre, vilket land han kommer från och om han förstår engelska eller svenska någorlunda och om han eventuellt är i Sverige som gömd eller papperslös, så jag vet om vi ska vara lite diskreta. Jag hör i så fall av mig på telefon igen på måndag och vi kan komma överens om dag och pris osv. Jag kommer att åka ned till Göteborg för att ta hand om försäljningen av lägenheten och kommer att vara där från mitten på nästa vecka och cirka två veckor framåt. Det går i princip bra att städa lägenheten vilken dag som helst under den perioden.
Vänliga hälsningar,
Vi får följande svar:
Fin pappa du har! Vi skickar Nazmije och Xhevdet. Nazmije är gömd flykting från Kosovo, gift och har två barn. Xhevdet är också från Kosovo, asylsökande, med fru och fyra barn. Det var honom jag berättade om på telefon som arbetade för tio kronor i timmen när han var gömd flykting. Hör av dig med förslag på dagar. Din tidsberäkning verkar välbaserad.
Många hälsningar
Renée Danielsson/ABIS
I ett separat mejl får vi också veta att “både Nazmije och Xhevdet talar bra svenska“. Det innebär alltså att de har uppehållit sig illegalt i Sverige under lång tid. Xhevdet, som med största säkerhet är identisk med den “Besim” som omnämns i ETC-artikeln har, om man lägger ihop pusselbitarna, troligtvis sökt asyl i Sverige en gång tidigare, fått avslag, hållit sig undan som illegal i fyra år, vilket är preskriptionstiden för ett avslag, och nu sökt asyl på nytt.
Till saken hör att det kommer många asylsökande till Sverige från Kosovo, Serbien osv men att det inte finns några verkliga asylskäl att åberopa för personer från dessa länder. Det handlar så gott som uteslutande om ekonomiska migranter som vill söka sig ett bättre liv i ett annat land, något som man i sig kan ha förståelse för. Det får man dock i så fall göra genom reguljär migration, t ex som arbetskraftsinvandrare. Asylsystemet är inte till för sådant. Många hittar på fantasifulla historier för att ändå få asyl i Sverige och ibland går det vägen, som ett antal granskade ärenden rörande just personer från Kosovo på MigiLeaks visar. Ibland får man fel handläggare på Migrationsverket eller så är den historia man dukar upp alltför genomskinlig. Då går man under jorden och utför RUT- och ROT-uppdrag för ABIS räkning.
Julia Teglund som raggar kunder åt ABIS skriver också att hon arbetar för Rosengrenska Stiftelsen som drivs av kommunisten Henry Ascher och är en organisation främst för vårdpersonal som erbjuder illegala vård på olika underjordiska kliniker i Sverige. Stiftelsen har i sin tur ett nära samarbete med Röda Korset. Svenska Röda Korset har på senare år inte precis gjort sig känt för att stå över oegentligheter så att man har ett finger med också i sådan organiserad lagbrottsverksamhet som ABIS sysslar med är kanske inte alldeles förvånande men inte desto mindre oacceptabelt.
Som vi har sett finns det en politisk elit i Sverige som anser att vem som helst i världen ska ha samma rätt till svensk skattefinansierad välfärd som arbetande svenskar, vare sig de är här lagligt eller inte. Det finns också ett antal aktivist- och extremistgrupper som anser att svenska migrationsmyndigheters och -domstolars beslut inte behöver respekteras, som föredrar anarki framför lag och demokrati.
Troligtvis återspeglar ingen av dessa grupper de åsikter som svensken i gemen har i de här frågorna. På Avpixlat är vi övertygade om att vi företräder en majoritet av svenskarna – oavsett vad dessa har för syn på invandring i övrigt – när vi säger att utlänningslagen ska respekteras och att endast de som befinner sig lagligt i Sverige ska ha rätt till svensk skattefinansierad välfärd. Det innebär naturligtvis inte – som ett antal vulgärretoriker vill göra gällande – att vi vill låta dödssjuka vuxna och barn dö i drivor på gatorna. Alla ska ha rätt till akut vård, men när sådan har givits ska den som vistas illegalt i landet antingen in i det svenska asylsystemet för utredning eller – om så redan har skett – skickas tillbaka till sitt hemland. Det finns inte utrymme för någon gråzon på detta område i ett ordnat samhälle som det svenska.
Många svenskar törs inte säga sin mening i denna fråga eftersom den politiska eliten tillsammans med en rödgrön medienomenklatura har målat upp en falsk bild av dem som uppehåller sig illegalt i Sverige som några av världens mest utsatta människor. De har också demoniserat dem som ifrågasätter denna falska bild som inhumana och främlingsfientliga. På Avpixlat vill vi vara en röst åt dessa svenskar och kommer därför att fortsätta gräva i denna byk för att förhoppningsvis få igång en mer nyanserad debatt på området.
Fakta ABIS:
Postadress: Tangovägen 27, 42454 ANGERED
Mobil: 070-246 96 25
Orgnr: 769621-9257
Arcini, Britta Cecilia Carlsdotter (48 år) – 1963-08-04 Angered, styrelseledamot – aktiv i 1 bolag
Cornaglia, Norberto Daniel (57 år) – 1955-05-07 Göteborg, styrelseledamot – aktiv i 1 bolag
Danielsson, Solgerd Renée (63 år) – 1948-08-26 Angered, styrelseledamot – aktiv i 1 bolag
Gröndahl Heirås, Josefin Viktoria (24 år) – 1988-05-30 Göterborg, styrelseledamot – aktiv i 1 bolag
Heirås, Inger Margreth (63 år) – 1948-07-04 Angered, styrelseledamot – aktiv i 5 bolag

“Muslimer får lära sig att vara aggressiva, osäkra, ansvarslösa och intoleranta”


Robert Spencer intervjuar Nicolai Sennels: “Muslimer får lära sig att vara aggressiva, osäkra, ansvarslösa och intoleranta”

INTERVJU/DEBATT Den danske psykologen Nicolai Sennels är djupt engagerad i frågor som rör invandring och islam. Han skriver regelbundet på Jihad Watch, artiklar om psykologi och översättningar av skandinaviska och tyska nyheter. Även Avpixlat har publicerat ett par texter av Sennels tidigare. För att Jihad Watchs läsare skulle lära känna Sennels lite bättre, beslöt sig webbplatsens upphosman Robert Spencer för att göra en längre intervju med honom. Avpixlat återger nedan av samma skäl, med Sennels och Spencers benägna tillstånd, denna intervju i svensk översättning.
Nicolai Sennels
Nicolai Sennels
Nicolai Sennels (född 1976) är en dansk psykolog. Han lät först tala om sig i dansk media för de oortodoxa terapimetoder han utvecklade under sin tid som psykolog på ungdomsfängelset Sønderbro, (läs härhärhärhär och här). Han undervisade de unga fångarna om medvetandehöjande meditation och utvecklade ett särskilt program för aggressionskontroll. Sennels utvecklade även en psykoterapeutisk metod med fokus på att lära kriminella med bristfällig förståelse för känslor och empati hur de kan ta ansvar för sina egna handlingar. 2008 röstade fångarna på Sønderbro fram institutionen som det bästa fängelset i Danmark. Chefen för socialtjänsten i Köpenhamns kommun slog fast att detta berodde på Nicolai Sennels arbete (Amagerbladet, 3 november 2008).
Vid en konferens om invandrarbrottslighet 2008, anordnad av Köpenhamns kommun, sade Sennels att man inte bör använda termen “kriminella invandrare” utan “kriminella muslimer” eftersom majoriteten av de kriminella invandrarna har muslimsk bakgrund.Sju av tio intagna på danska ungdomsfängelser har invandrarbakgrund och så gott som alla är muslimer. Sennels hotades med att om han pratade om dessa erfarenheter, skulle han riskera att bli av med jobbet. Historien utvecklade sig till en landsomfattande debatt om yttrandefrihet och blev ett hett samtalsämne i danska medier (läs här och här). Även integrationsministern deltog i diskussionen.
Sennels beslöt sig för att skriva en bok om sina erfarenheter: Among Criminal Muslims. A Psychologist’s Experiences from the Copenhagen Municipality. Den fick ett vänligt mottagande i såväl psykologfackets tidskrift som i dagspressen. Han hittade ett nytt jobb inom det danska försvarsdepartementet och arbetar nu åter som psykolog med barn och ungdomar.
Sennels konsulterades i åtalet mot Omar Khadr, en dömd terrorist på Guantanamo. Han bidrog också med ett kapitel i den holländska boken Islam: Critical Essays on a Political Religion, tillsammans med Raymond Ibrahim, Hans Jansen, Michael Mannheimer, Ibn Warraq, Bat Ye’or och andra välrenommerade kritiker av islam och muslimsk invandring.
Spencer: Nicolai, människor känner främst till dig för dina artiklar om de psykologiska skillnaderna mellan muslimer och västerlänningar (läs här och här). Du har också bidragit med dina professionella insikter i fallet med Guantanamo-fången Omar Khadr. Du skrev flera artiklar och dessutom en bok om dina slutsatser. Kan du ge oss en kort redogörelse för dina fynd?
Sennels: Det finns många skillnader mellan människor som vuxit upp som muslimer och de som vuxit upp som västerlänningar. Jag identifierade fyra huvudskillnader som är viktiga för att förstå muslimers beteende. De har att göra med ilska, självförtroende, det så kallade “locus of control” (psykologisk term för var en person anser att de krafter finns som styr hans liv, övers. anm.) och identitet.
Västerlänningar uppfostras till att anse att ilska är ett tecken på svaghet, maktlöshet och brist på självkontroll. “Stora hundar behöver inte skälla”, som vi säger i Danmark. I den muslimska kulturen ses ilska som ett tecken på styrka. För muslimer är att vara aggressiv i sig själv ett argument och ett sätt att vinna respekt. Men vi bör inte låta oss imponeras när vi ser bilder på skäggiga män som hoppar upp och ned, skrikande som djur och skjutande i luften. Vi bör ta det för vad det är: det lokala dårhuset som går förbi.
I västerländsk kultur är självförtroende kopplat till förmågan att kunna ta kritik med bibehållet lugn och att bemöta den rationellt. Vi har lärt oss att betrakta människor som brusar upp så fort de blir kritiserade som osäkra och omogna. I den muslimska kulturen är det tvärtom; det är hedrande att reagera aggressivt och att ge sig in i handgemäng för att skrämma eller tvinga en kritiker att dra sig tillbaka, även om det resulterar i en fängelsedom eller till och med döden. De ser icke-aggressiva reaktioner på hot och våld av det här slaget som ett tecken på sårbarhet som kan utnyttjas. De tolkar inte en lugn reaktion som en inbjudan till dialog, diplomati, intellektuell debatt, kompromiss eller fredlig samexistens.
“Locus of control” är en term som används inom psykologin och som har att göra med hur människor upplever att deras liv styrs. I den västerländska kulturen uppfostras vi till att ha en “inre locus of control” vilket betyder att vi betraktar våra inre känslor, reaktioner, beslut och synsätt som de huvudsakliga beslutspåverkande faktorerna i våra liv. Det kan finnas yttre omständigheter som inverkar på vår situation, men i slutänden är det vår egen uppfattning av en situation och det sätt på vilket vi hanterar den som avgör vår framtid och vårt mentala tillstånd. En “inre locus of control” leder till ökat egenansvar och motiverar människor till att bli förmögna att lösa sina egna problem.
Muslimer uppfostras till att ha en “yttre locus of control”. Deras ständiga användande av uttrycketinshallah (“med Allahs vilja”) i diskussioner om framtiden tillsammans med det faktum att det mesta i deras liv dikteras av yttre traditioner och överheter, lämnar väldigt lite utrymme för individuell frihet. Självständiga initiativ bestraffas ofta mycket hårt. Detta formar deras sätt att tänka och innebär att när något går fel, beror det alltid på någon annans tillkortakommanden eller på situationen. Tyvärr går många västerlänningar för långt i sitt egenansvar och börjar ta på sig ansvaret också för andras uppträdande. Många västerlänningars alltför förlåtande och flexibla attityd tillsammans med muslimers självömkan och skuldbeläggning utgör den psykologiska kofot som har brutit upp dörren till västvärlden för islamisering. Vårt överbeskyddande välfärdssystem skärmar av invandrare så att de inte lägger märke till konsekvenserna av deras eget olämpliga uppträdande och därför inte heller lär sig av sina misstag eller motiveras att bättra sig.
Slutligen spelar identitet en stor roll när det gäller psykologiska skillnader mellan muslimer och västerlänningar. Västerlänningar får lära sig att vara öppna och toleranta gentemot andra kulturer, raser, religioner osv. Det gör oss mindra kritiska, nedsätter vår förmåga att skilja saker åt och gör våra samhällen mottagliga för påverkan från andra kulturella strömningar och värderingar på ett sätt som kanske inte alltid är konstruktivt. Muslimer å andra sidan, får inpräntat i sig att de är överlägsna och att alla andra är så usla att Allah kommer att kasta dem i helvetet när de dör. Medan de flesta västerlänningar finner nationalistiskt och etnocentriskt högmod generande, fungerar muslimernas glorifiering av den egna kulturen, deras omfattande inavel, påbudet att muslimer endast får gifta sig med muslimer och den ständigt närvarande sociala kontrollen, som skyddande mekanismer på kultur- och identitetsnivå.
Allt som allt uppfostras västerlänningar till att vara vänliga, självmedvetna, ansvarsfulla och toleranta medan muslimer får lära sig att vara aggressiva, osäkra, oansvariga och intoleranta.
Spencer: Det du säger påminner mig om mina diskussioner med personer som Reza Aslan, Salam al-Marayati, Moustafa Zayed, Ahmed Rehab, Mohamed Elibiary, Ahmed Afzaal, Omid Safi, Ibrahim Hooper, Caner K. Dagli, Haroon S. Moghul, Nadir Ahmed och många andra. Kan du ge en psykologisk förklaring till varför så få muslimer integrerar sig i våra samhällen?
Sennels: Integrering är avhängig motivation, frihet och intelligens. Med andra ord måste invandrare vilja integrera sig, ha tillåtelse till det från familj och vänner och vara mentalt kapabla till det.
Människor som kommer från kulturer där fysisk överlevnad är det huvudsakliga målet och religionsutövning och iakttagande av kulturella traditioner ger högre social status än att ha en bra utbildning och att vara självförsörjande, är i allmänhet inte särskilt produktiva om de har möjlighet att bli försörjda av staten. Om de dessutom har möjlighet att leva i slutna samhällen bland andra med samma kultur och språk, finns få skäl för dem att ta del av vårt samhälle. Den enda lösningen är att göra frånvaron av integrering så opraktisk och ofördelaktig att det enda attraktiva valet är acceptera vårt erbjudande om statsfinansierad repatriering.
Som historien och de muslimska samhällena har visat oss gång efter annan, finns inget behov av ytterligare blodiga exempel för att förmå majoriteten att foga sig. I de muslimska samhällena  behöver man bara döda, våldta, fängsla, kidnappa och misshandla ett fåtal för att de övriga “frivilligt” ska föredra sharia framför integrering.
Att klara intellektuellt krävande arbeten i våra högteknologiska samhällen är heller inte lätt för människor som fostrats att tro att svaren finns i Koranen och haditherna, inte hos vetenskapen. För den som vuxit upp i en muslimsk familj är det också svårt att anpassa sig till västerländska sociala konventioner på arbetsplatser, exempelvis när det gäller kontakter mellan könen och att kontrollera sina känslor. Det faktum att nästan hälften av alla muslimer är inavlade, ofta i flera generationsled, ökar inte heller de kognitiva färdigheterna. På de flesta arbetsplatser hos oss krävs det att anställda kan ta initiativ och vara kreativa och ansvarsfulla, personliga egenskaper som inte premieras bland människor som först och främst förväntas underkasta sig blint och som lever i miljöer där självständigt tänkande och agerande bestraffas, ibland rentav med döden.
Spencer: Vad är din förklaring som psykolog till varför muslimer förtrycker kvinnor?
Sennels: Jag ser två psykologiska förklaringar till förtrycket av kvinnor inom islam. John Adams, USA:s andra president, sa att han lärde sig krigföring så att hans barn skulle kunna lära sig jordbruk och deras barn studera konst. Abraham Maslow formulerade en liknande tanke, “behovspyramiden”, som visar hur vi strävar i riktning mot ett samhälle i full utveckling, med fullständiga inre och yttre friheter, spontan lekfull kreativitet och kärlek mellan var och en.
Adams och Maslows beskriver på ett vackert sätt med sina visioner vårt västerländska samhälles målsättning och ambition att möjliggöra för varje människa att utvecklas till sin fulla potential. Det synsättet  är däremot inte tillämpligt på islam och den muslimska traditionen. Islams och muslimernas mål är dominans, inte självförverkligande. Islam och den muslimska kulturen är en aggressiv rörelse, och att ge utrymme åt kvinnliga egenskaper som känslighet och empati skulle utgöra ett hinder, eftersom det skulle bana väg för mindre aggressiva mänskliga utvecklingsriktningar att tränga fram. Diplomati, kompromissande, tolerans, demokrati, medkänsla, känslighet och empati måste låsas in och hållas borta, på såväl intern som extern nivå. På utsidan begränsar förtrycket mot kvinnor deras inflytande, och aversionen mot kvinnlighet i världen utanför underlättar för muslimer att även undertrycka denna inom sig själva på ett psykologiskt plan. Förtryck mot kvinnor är således en psykologisk metod att härda kulturen på utsidan och människor på insidan.
Den andra orsaken till att muslimer förtrycker kvinnor och den kvinnliga sexualiteten är att kvinnor helt enkelt är starkare när det gäller sex. Och det fungerar inte för allsmäktiga, svartsjuka och osäkra muslimska macho-män att de i den mest nakna och sårbara situationen av alla är den svagare parten. Muslimska män kompenserar detta genom att förtrycka sina kvinnor och låsa in dem i lägenheter och fula klumpiga klädesplagg. Ju mer genant det är för mannen att kvinnan är starkare i denna grundläggande aspekt av livet, desto mer måste han dominera henne i det dagliga livet. Jag hade kontakt med två prostituerade som båda sade att arabiska män inte var särskilt uthålliga i sängen. I många muslimska samhällen omintetgörs en kvinnas förmåga att njuta av sex helt enkelt med en kniv eller en glasbit. Den svartsjuka fantasin hos en man som inte kan tillfredsställa sin kättjefulla hustru och som därför ser ned på honom och kanske rentav går till andra män för att få tillfredsställelse, är en ständig källa till kval för den muslimske man som aspirerar på allsmäktighet.
Verklig kärlek kan endast existera på grundval av respekt och jämställdhet. Muslimska samhällen är således fulla av män och kvinnor som aldrig har upplevt verklig, tillfredsställande och osjälvisk kärlek. Den emotionella och sexuella frustration som följer av frånvaron på jämställdhet mellan könen och tvång att gifta sig med en partner man inte älskar, bidrar med säkerhet till den aggressivitet och känslomässiga omogenhet som muslimer uppvisar i alla situationer där de är tillräckligt många för att uppleva att det är acceptabelt. Som någon sa: “tvångsäktenskap är jordbävningen och det som följer är en tsunami av våld i hemmet, sexuella övergrepp, barns utsatthet, självmord och mord”.
Spencer: Vad tror du är förklaringen är till att muslimer som lever i västvärlden är statistiskt överrepresenterade när det gäller kriminalitet och våld?
Sennels: Det finns flera orsaker. Först och främst lär de muslimska skrifterna ut att det är legitimt att attackera och råna icke-muslimer. Den muslimska kulturens nedsättande syn på icke-muslimer fungerar på samma sätt som krigspropaganda. Hos den som gång på gång får höra hur ond, avskyvärd och ovärdig fienden är, minskar empatin samtidigt som aggressiviteten stärks och tröskeln för att skada den upplevda fienden sänks. Koranen och Haditherna är kriminella böcker som tillåter, uppmanar och rentav tvingar människor att begå kriminella handlingar.
De psykologiska skillnader som jag nämnde tidigare ger också en delförklaring till den höga brottsligheten bland muslimer. Vår diplomatiska och toleranta attityd uppfattas bara som svaghet och sårbarhet som kan utnyttjas. Det kanske bär oss emot, men vi västerlänningar måste överge vårt ödmjuka, dialogsökande och politiskt korrekta sätt om vi ska ha en chans att kommunicera med den muslimska befolkningsgruppen. I annat fall får de uppfattningen att vi är för rädda för att riskera en konflikt. De har vare sig respekt eller förståelse för det sätt på vilket vi föredrar att kommunicera.
Slutligen kan de flesta muslimer inte vinna vår respekt. Deras omogna beteende, deras brist på bidrag till samhället och deras brist på framgång får dem att framstå som verkliga förlorare i den moderna civiliserade människans ögon. Det är heller inte lätt att tillhöra Allahs utvalda folk, som förmodas vara överlägsna alla andra, när man i verkligheten kommer sist varje gång. Eftersom man inte kan göra sig förtjänt av respekt, och till följd av att man inte förmår skilja de två från varandra, försöker man i stället ingjuta fruktan och skräck i omgivningen. Det är muslimer, inte västerlänningar, som har uppfunnit ordet islamofobi. De vill att vi ska vara rädda. Men det är vi inte. Vi är bara illamående över att se deras parasiterande, deras våldsamma beteende och hur illa de behandlar sina kvinnor. Det vi har är islamonausea. (svensk översättning här.)
Spencer: Finns det en psykologisk förklaring till varför den politiska korrektheten fortfarande är så utbredd, trots alla uppenbara belägg för att islam är en aggressiv ideologi och att muslimsk invandring eroderar våra samhällen och förstör vår ekonomi?
Sennels: Ja det gör det. Som jag redan har nämnt, uppfostras vi västerlänningar till att betrakta tolerans och öppenhet som positiva mänskliga egenskaper. Under lång tid behövde vi inte vara medvetna om att sådana egenskaper bara är en styrka så länge ingen vill skada oss. I vårt möte med islam och muslimsk invandring har vår största styrka – den beredvillighet att vara öppna gentemot det nya som gjort oss så nyfikna och innovativa och därför så kunniga och rika – blivit till vår värsta fiende.
I min artikel “Psychological explanations of Political Correctness” (svensk översättning finnshär) går jag igenom de viktigaste socialpsykologiska förklaringarna till irrationellt flockbeteende. De viktigaste är åskådareffekten (the bystander effect) och pluralistisk okunnighet (pluralistic ignorance).
Åskådareffekten är när en person använder andras reaktion för att bedöma en situation. Om andra inte reagerar, uppfattas det som ett tecken på att situationen inte är allvarlig och att det inte finns något behov av att agera. Därför behöver vi fler människor som agerar – och som gör det på ett bra sätt.
Pluralistisk okunnighet uppträder när människor vet att det finns ett problem men känner att det är genant att påpeka det. När vänstermänniskor ropar “rasist” medför den allmänna uppfattning som säger att det är oartigt att påpeka uppenbara svagheter hos andra och vår kulturs definition av goda människor som öppna och toleranta, att många människor håller tyst eller rentav tvivlar på sitt eget förstånd och sina egna sinnen. När det stora flertalet människor, på grund av osäkerhet och en ambition att vara en “god människa”, inte säger sin mening, resulterar det i pluralistisk okunnighet. Den välkända danska sagan om kejsarens nya kläder är ett utmärkt exempel på detta fenomen.
I grunden handlar det om feghet och att vilja vara en god människa i andras ögon. Medlidande med 700 miljoner kvinnor som inte får välja sin sexualpartner, sina kläder eller sin livsstil, en öppen krigsförklaring mot våra värderingar och länder, det snabba förfallet av våra storstäder till shariazoner och förstörelsen av vår ekonomi som ett resultat av muslimsk invandring räknas uppenbarligen inte.
Spencer: Vid sidan av att skriva om psykologi, skriver och översätter du även artiklar om muslimska brottslingar, politik osv. Är du en islamkritiker som bara samtidigt råkar vara psykolog?
Sennels: Nej, jag är en psykolog som genom mitt arbete med muslimer har blivit medveten om vilket stort misstag det är att tillåta muslimsk invandring och spridningen av islam i våra samhällen. Tillsammans med överbefolkning, som bör hanteras genom att använda den enorma mängden biståndsmedel för att betala människor som har mindre pengar, är detta problem det farligaste hotet mot fred på jorden i vår tid. Det har nu gått flera decennier sedan vi passerade det skede då problemet kunde lösas utan blod, svett och tårar.
Jag har vigt mitt liv åt att göra människor medvetna om den fara som redan är full färd med att tugga i sig stora stycken av våra städer, vår ekonomi och vår frihet.
Det mest genanta jag kan föreställa mig är att den enda platsen i universum med intelligent liv ska sluta som ett kalifat i planetformat som flyter runt i rymden. Precis som de onda i Sagan om ringenStjärnornas krig och andra arketypiska historier om gott och ont, strävar inte islam efter frihet, lycka och kärlek. Islam strävar efter muslimers underkastelse under Allah och icke-muslimer underkastelse under muslimer – en mörk, kall och humorbefriad värld där män tvingas behandla sina kvinnor illa och alla är slavar under en gud vars enda önskan är implementeringen av sharialag intill dess sista kommatecken. De gör vad de kan för att uppnå sin slutgiltiga lösning, och vi måste göra vad vi kan för att förhindra att det sker.
Spencer: Du har flera års erfarenhet av att skriva och debattera om islam. Du har deltagit i intellektuella debatter i rikstäckande dansk TV och radio om islam och muslimsk invandring. Många människor är kritiska mot sharia och invandring, men vågar inte tala högt om det – eller så vet de inte hur de ska formulera sina åsikter. Har du några råd till människor som känner på det sättet?
Sennels: Om vi har medkänsla, känner människor det. Att kritisera islam är som att skjuta fisk i en tunna, men vi är inte intellektuella sadister. Vi är bekymrade om våra kvinnors frihet och våra barns framtid, och om våra grundlagar. Och vi vet att de första och i många fall också de flesta offren för islam är muslimer. Vi behöver inte ens använda ord som islam och muslimer. Vi kan bara säga att religioner som förtrycker kvinnor och startar heliga krig gör oss illamående. Om du vet att du har rätt behöver du inte vara nervös eller skämmas. Var medveten om att våra politiker och medier siktar mot samhällskroppens mjuka mellangärde i syfte att bli återvalda respektive sälja lösnummer och annonser, och det ankommer därför på den vanlige medborgaren att skydda våra värderingar, vårt samhälle och vår författning.
Håll dig informerad och sprid det du får reda på via e-post, sociala medier, bloggar och brev till politiker och journalister. I sällskap med andra människor är det viktigt att du inte tvingar på dem dina åsikter och att du är glad och avslappnad när du uttrycker dina åsikter. Dela bara med dig av dina kunskaper och dina känslor när det känns naturligt – vänta tills andra tar upp ämnet och använd så få ord som möjligt såvida andra inte uttryckligen och upprepat ber om din åsikt. Om du är bra på det, kan du även använda humor.
Och var inte rädd för att förlora ett antal politiskt korrekta vänner utmed vägen. De kommer att tacka dig i slutänden.

Ursprungligen publicerad den 2 april 2012 på Jihad Watch.
Översättning: Mats Dagerlind
Relaterat

SD särbehandlades inför valet


SD särbehandlades inför valet 2010

Foto: bgf.nu
FULMEDIA Upptakten inför valet 2010 kan ha varit det smutsigaste svensk media gjort sig skyldiga till på väldigt många år. Aftonbladet och Expressen gick i bräschen och skulle ha gjort Pravda-redaktionen gröna av avund. Detta hat kulminerade på valdagen med två löpsedlar (ovan) som kommer att fungera som ett monument över vår samtids bisarra samhällsklimat. Att SD mycket riktigt särbehandlades bekräftas i en nyutgiven bok.
Björn Häger har författat boken Problempartiet, i vilken han intervjuat 26 journalister, reportrar och chefer i riksmedier i Stockholm samt lokala medier i Skåne. Till dessa har han ställt frågor om deras relation till, och syn på bevakningen av, Sverigedemokraterna inför valet 2010. Slutsatsen är given: Sverigedemokraterna behandlades inte rättvist och journalisterna var allt annat än opartiska.
Bland annat ska Aftonbladets chefredaktör, Jan Helin, ha menat att särregler gäller för antidemokratiska partier – ett uttalande som kanske bäst av allt summerar och illustrerar den skeva svenska median.
Under en debatt i Almedalen på söndagen anordnat av Tidningsutgivarna på temat Mediemakt: Får Sverigedemokraterna en rättvis behandling i medierna?, med utgångspunkt från Hägers bok, diskuterades frågan bland annat mellan Björn Söder, SD:s partisekreterare, och Kersti Forsberg, chefredaktör på på City Skåne som menade att det inte var möjligt att bevaka Sverigedemokraterna likadant som andra partier då de inte svarar i telefon och ofta inte vill svara på frågor. Dessutom skulle SD vara “enda parti som vi ständigt får hot- och hatmejl ifrån”.

Medias policy inför valet 2010 enligt Björn Häger. Foto: Thoralf Alfsson
Söder å sin sida menade att SD knappast kan klandras för att någon skickar hotfulla mejl i partiets namn.
- Det är helt och hållet ni journalister som är skyldiga till det. Det är ni som skapat den här stämningen genom att ha lagt locket på och tryckt ner de här åsikterna.
På Sverigedemokraternas riksdagsblogg citeras Söder:
- Det är en skrämmande syn som journalisterna visar genom sina uttalanden i boken. Enligt min mening är det inte journalisternas roll att syssla med strategiska bedömningar om vad som gynnar eller missgynnar ett visst parti. Medierna förutsätts vara rättvisa när de förmedlar opinioner. Och medierna skall granska utifrån allmänintresset – inte bekämpa ett visst parti, menade Björn Söder.
Boken finns att köpa bland annat hos Adlibris.
Relaterat

måndag 2 juli 2012

“No negroes” på Donners Brunn i Visby under söndagskvällen


“No negroes” på Donners Brunn i Visby under söndagskvällen

DISKRIMINERING Innekrogen Donners Brunn i Visby stänger ikväll sin populära utebar. Det gör man därför att det är Sverigedemokraternas dag i Almedalen och man vill inte ha några Sverigedemokrater i baren. Det kränkande och diskriminerande tilltaget, som på ett slående sätt påminner om sådan rassegregation man kunnat se i andra länder med anslag på restaruanger med texter som “whites only” eller “no negroes”, motiveras paradoxalt nog med argument som att man står upp för yttrandefrihet, tolerans och alla människors lika värde.
Donners Brunn är en naturlig avslutning på dagen för politiker, pr-folk och journalister under Almedalsveckan. Ikväll får man dock gå någon annanstans. Så här motiverar säger Tina Fridell, restaurangchef och delägare och med ett förflutet i socialistiska föreningen Ordfront, restaurangens apartheid-beslut:
– Jag är väldigt stolt och glad över att leva i ett land med grundlagsskyddad yttrandefrihet. Sverigedemokraterna står för saker vi inte kan ställa upp på över huvudtaget. Vi känner oss inte bekväma med att erbjuda den produkten i dag.
Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson tar beskedet med klädsamt lugn:
– Tur att det är fotboll i kväll så att vi har något annat att göra.
Han kommenterar dock restaurangledningens påstående om att stängningen ska ses som en manifestation mot SD och för yttrandefrihet:
– Om man tycker att yttrandefrihet är viktigt kanske man borde bry sig mindre om vilka åsikter ett parti har och istället stå upp för rätten att uttrycka dem.
I samband med valet 2010 gick skokejdan Brandos ut med ett liknande besked – man ville inte ha några negr… förlåt Sverigedemokrater i sina butiker.

Vård till illegala rånare och våldtäktsmän


“Betala inte för vård till dem som vistas olagligt i Sverige”

HELA VÄRLDENS SOCIALBYRÅ I torsdags proklamerade en stolt grupp bestående av två miljöpartister, en moderat och en kristdemokrat, att tiden snart är kommen då nästa kapitel i svängdörrarnas Sverige ska skrivas: sjukvård till illegala invandrare. Med andra ord urholkas det svenska medborgarskapet och blir på sikt snarare en börda. Om detta bisarra beslut skriver idag Kent Ekeroth (SD) om på SVT Debatt.
Regeringens fortsatta linje tillsammans med Miljöpartiet om att belöna brottslingar för att de har valt att bryta mot svenska lagar och regler upphör inte att förvåna även om deras bisarra linje i denna fråga är känd sedan tidigare.
Det handlar givetvis om överenskommelsen som Allianspartierna gjort med Miljöpartiet om att ge illegala invandrare – i media och av Sjuklövern krystat benämnt ”papperslösa” -skattesubventionerad vård och skattefinansierad svensk skola. Även rätten att starta företag för illegala invandrare har tidigare aviserats från Regeringen.
För det första kan vi konstatera att illegala invandrare per definition bryter mot svensk lag vilket också per definition gör dem till brottslingar. Det är nämligen inte tillåtet att vistas i landet utan tillstånd. Att då ge dessa illegala invandrare skattefinansierad och subventionerad sjukvård och skola är att belöna brottslingar. Det är till och med så att våldsmän, som dömts till utvisning för exempelvis våldtäkt, får enligt detta förslag tillgång till svensk vård och utbildning, eftersom även utvisningsdömda omfattas av förslaget. Detta är alltså Regeringens och Miljöpartiets politik.
För det andra innebär denna kafkaliknande politik att signaler sänds ut om att våra lagar och regler, som Riksdagen själv stiftat, inte är så viktiga eftersom Regeringen nu säger att det är acceptabelt att vistas här i strid med just lagen.
De förmåner och lättnader, som alltså bekostas av svenska skattebetalare, för personer som olagligen vistas i Sverige, öppnar i princip för fri invandring. Det vore mer ärligt av Regeringen om den gick ut till folket och meddelade detta. Fast det vågar de inte göra utan tar en bakväg istället eftersom att deras galna visioner saknar en bred folklig förankring.
[...]
Sverigedemokraterna har som enda parti lagt förslag i Sveriges Riksdag om insatser mot illegala invandrare, som uppgår till 10 000 – 80 000 enligt uppskattningar, vilket ökar varje dag. Bland annat att kriminalisera en handling som syftar till att dölja en illegal invandrare från rättsväsendet eller hjälpa honom eller henne att undkomma. Vi har även i vår höstbudget tillsatt 150 miljoner kronor extra till Gränspolisen för att intensifiera arbetet med att hitta och utvisa illegala invandrare.
Anledningen är mycket enkel; staten bör inte och ska inte belöna de som valt att bryta mot våra regler. Staten ska dessutom inte heller prioritera värdefulla skattepengar på invandrade brottslingar samtidigt som det skärs ner på vården och svenskar själva får betala för sådant som illegala invandrare slipper.
Relaterat

10 dödade i kyrkoattacker


10 dödade i kyrkoattacker

KENYA Minst tio personer dödades i attacker mot två kyrkor under söndagsmässan i Garissa i norra Kenya tidigare idag. Bakom misstänks den islamistiska terrorgruppen Al-Shabab, som tillhör al-Qaida, ligga.
Hittills har tio döda och drygt 40 skadade bekräftats, enligt regionens vice polischef Philip Ndolo. Vidare säger han att ligister klädda i balaklava kastade in granater i stadens katolska och protestantiska kyrka.
Kenya har drabbats av ett flertal attacker sedan trupper sändes över gränsen till Somalia i oktober för att bekämpa al-Qaida-anhängare.

United Minds juli


United Minds juli

1 153 personer intervjuades under perioden 4 – 29 juni.
C   4,1 (+0,7)
FP  7,6 (+1,0)
M  27,0 (-0,1)
KD  3,4 (-0,5)
S  33,6 (-1,0)
V   6,9 (+0,4)
MP  7,6 (-0,6)
SD  8,3 (-0,4)

söndag 1 juli 2012

Motiven bakom den våldsamma släktfejden vid Sahlgrenska


Motiven bakom den våldsamma släktfejden vid Sahlgrenska



SLÄKTFEJD En (sunnimuslimsk) kurdisk kvinna ligger inlagd på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg efter en lång tids sjukdom och har inte långt kvar. Men istället för att uppträda med värdighet har hennes många anhöriga, uppdelade i två falanger, drabbat samman i en våldsam pågående konflikt.
Den ena falangen består av kvinnans närmsta anhöriga/familj som bara vill begrava henne i lugn och ro när det blir dags. Men det vill inte den andra falangen, kvinnans släkt, som bland annat finns i Irakiska Kurdistan och Tyskland såvitt vi förstår det. Den falangen vill ha en traditionell begravning,  och då gäller islamska begravningsregler. Falangen anser att kvinnans närstående familj “vanhedrar” hennes minne men även släkten om begravningen inte består av traditionella inslag.
Det andra motivet ska vara ett desperat sista försök att rädda kvinnans liv. Kvinnans släktingar vill få en dyrbar operation genomförd utomlands, troligen i Tyskland men det vill inte hennes närmsta gå med på eller bekosta.
Ovan är ännu så länge obekräftade motiv till de våldsamma sammandrabbningar tidigare i veckan.
I tisdags natt var de närmaste anhöriga på plats hos den dödssjuka kvinnan på CIVA, Centrala intensivvårdsavdelningen. Men släktingfalangen dyker upp för att försöka övertyga de närstående om en traditionell begravning. Det slutar med kaos i sjukhuskorridoren eller utanför där drygt 30 män och kvinnor var inblandade. Polisen larmas dit men då har de flesta hunnit avvika från sjukhuset.
Onsdag kväll var det dags igen men då blev det betydligt våldsammare. Fem eller sex bilar finns på plats på parkeringen utanför sjukhuset. Flera män från båda falangerna drabbar samman med tillhyggen där några skadas. En av männen sliter upp en pistol och skjuter mot en eller flera av bilarna. En man skottskadas i handen. Sedan flyr skytten i sin bil. Polisen sätter in en massiv insats och beslagtar fyra bilar varav en med skotthål. Man hittar även ett slängt vapen under insatsen. Ett dussintal förhörs och slutligen grips fem män, intialt misstänkta för mordförsök.
Under söndagen sker häktningsförhandling vid Göteborgs tingsrätt för tre av männen: En man misstänks på sannolika skäl för försök till mord och två män för misstänks för grov misshandel:
- Mustafa Nawsad Aziz, f. 1976. Försök till mord
- Omar Omid, f. 1969. Har tolkbehov på sorani. Grov misshandel
- Sherif Rojgar, f. 1982 och medborgare i Irak. Grov Misshandel
Göteborgs tingsrätt, B 8260-12
Särskild händelse
Situationen är så allvarlig att Polisen i Västra Götaland har betecknat bråken som särskild händelse, en åtgärd som tillämpas i extrema situtioner och innebär att man får hela myndighetens resurser till sitt förfogande. Beslutet kvarstår tills måndag då man gör en ny utvärdering.
Sahlgrenska hårdbevakas liksom två andra sjukhus, där även säkerhetsansvariga tillsammans med polisen uppgraderat säkerhetsåtgärderna så att patienter och vårdpersonal kan känna sig trygga.