fredag 3 augusti 2012

Ahmad Abdel Rohman körde ihjäl en cyklist i centrala Malmö


Black Cobra-man åtalas efter dramatisk biljakt med en död

ÅTAL Vansinnesfärden som ledde till att en manlig cyklist kördes ihjäl och två andra skadades utspelade sig den 12 juni i centrala Malmö under rusningstrafik. Ahmad Abdel Rohman, född 1992, körde en Volvo S80 och stannade nyfiket till vid en bilkrock där polisen bad honom fortsätta. Men han vägrade.
När Rohman väl rullade iväg körde en civil polisbil efter då Rohman uppträdde konstigt. Man misstänkte narkotikarus och id-kontroll var tanken. Men innan civilpolisen kunde slå stopp på Rohman hade denne redan gjort en u-sväng och var på väg tillbaka och försökte först ramma civilpolisens bil och sedan en unifomerad polis jämte krockplatsen.
Rohman ökade farten och for sedan i mycket hög hastighet (90-100 km/tim) genom de centrala delarna, med den civila polisbilen efter sig, framförd av ett polisbefäl med lång erfarenhet. Några hundra meter från krockplatsen körde Rohman på den hjälmförsedde cyklisten Göran Nilsson, f. 1959, på väg hem från sitt som scenproduktionschef vid Malmö Opera ett kvarter bort. Nilsson slungas upp i luften och slog i asfalten med sådan kraft att han avled på platsen. Flera chockade butiksägare, kunder och fotgängare bevittnade den hänsynslösa påkörningen och Nilssons död. Ytterligare två andra, en cyklist och en fotgängare, skadades lindrigt i påkörningen.
Fler polisbilar ansluter. Slutligen lyckas man få stopp på Rohman som kraschade in i en stolpe några kvarter från startpositionen. Anledningen till att Rohman inte ville stanna var sitt narkotikarus samt att han saknade körkort och inte ville ha sitt körkortstillstånd indraget. Det valet ledde till att en svensk älskad familjefar och mycket omtyckt kollega fick plikta med sitt liv.
Ahmad Abdel Rohman har erkänt flera punkter han anklagas för och nu åtalas han för dråp, två fall av grov misshandel, försök till mord, försök till grov misshandel, grov vårdslöshet i trafik, rattfylleri och ringa narkotikabrott.
Rättegången startar nästa vecka i Malmö tingsrätt. Vansinnesfärden, påkörningen av Nilsson, kraschen i stolpen följdes av väldigt många vittnen längs färdvägen. Utredningen är därför omfattande och hela scenariot har återskapats och filmats inför rättegången.
Internutredning
Parallellt utreds även polisbefälet internt då det fanns/finns misstankar om tjänstefel, att hans förföljande skulle ha stressat Rohman att köra fortare/orsakat dödsolyckan, istället för att avbryta förföljandet i tid. Emellertid är det många vittnen som bekräftar befälets bild av händelseförloppet, att han inte låg för nära eller stressade på. Rohmans narkotikarus gjorde honom mycket farlig i trafiken oavsett.
SDS – Alla artiklar
Rohman
Ahmad Abdel Rohman, född 1992 och svensk medborgare. Det går inte att utvisa honom. Han är bostadslös, har ingen sysselsättning eller inkomst. Han är uppväxt i Malmö och Tomelilla. Volvon han körde förekommer det också olika uppgifter kring. Dels att han lånat den, dels att den är skriven på honom from den 11 juni i år.
Kriminellt CV
Ahmad Abdel Rohman är fd medlem i Black Cobra, som sägs vara nedlagt i hela Skåne men är aktivt i övriga Sverige.
Sommaren 2008: Ahmad Abdel Rohman döms för första gången som 15-åring till skyddstillsyn för misshandel, olaga hot, stölder och narkotikasmuggling.
April 2010: Förra våren gick han på ett tekniskt tekniskt gymnasium i Malmö och hade då möjligen framtiden för sig om han skött sig. Men så blev det inte. För samma månad tillsammans med Ibrahim Said, född 1991och Hetem Sejdin, född 1989, var man på reseterminalen Knutpunkten i Helsingborg där de gick fram till en 19-åring och presenterade sig som medlemmar i Black Cobra.
Sedan tvingades 19-åringen med hot om våld att följa med på en biltur till flera telefonbutiker där han skulle teckna mobilabonnemang och sedan överlämna telefonerna till männen. Under bilresan besöktes också offrets skola och föräldrahem. I bostaden stals tv-apparater och smycken. För att understryka maktövertaget tvingade gärningsmännen sitt kidnappningsoffer att dra ner byxorna och böja sig över soffan. Därefter utsattes han för en grov sexuell handling av Ibrahim Said. I rummet brddvid stod Hetem Sejdin och Ahmad Abdel Rohman och garvade åt övergreppet.
De tre tillsammans åtalades för människorov, grov stöld och stöld samt Ibrahim Said ensam för våldtäkt och falsk tillvitelse – det sistnämnda efter att ha uppgett sin brors namn vid häktingsförhandligen.
Ahmad Abdel Rohman dömdes för bland annat grov stöld och försök till utpressning till tre månaders fängelse och skyddstillsyn. Men han släpptes direkt då straffet ansågs redan vara verkställt genom den långa häktningstiden.
Maj 2010: Polisen larmas till det tekniska gymnasiet efter att Ahmad Abdel Rohman mordhotat tre lärare. Han greps och Malmö tingsrätt dömde honom för olaga hot. Men straffet blev noll. Den tidigare utdömda skyddstillsynen bestämd av Helsingborgs tingsrätt i förra målet skulle avse även det nya brottet olaga hot.
November 2010: Ahmad Abdel Rohman står utanför sina föräldrars lägenhet där han bankade och sparkade på dörren men blir inte insläppt. Då tänder han eld på reklampapper och trycker in dem genom brevlådeinkastet. Det brinnande papperet hamnar på en matta på golvet där föräldrarna lyckades släcka allt.
Malmö tingsrätt dömde sedan Ahmad Abdel Rohman för försök till mordbrand, skadegörelse och narkotikabrott till nio månaders fängelse. Tingsrätten tog hänsyn till hans ålder annars hade straffet blivit fängelse i ett år och sex månader. Han hade även misskött frivården enligt Kriminalvården, som påpekar att Rohman har narkotikaproblem. Rohman själv anser sig inte ha några sådana bekymmer.

onsdag 1 augusti 2012

19-årig norsk flicka gruppvåldtagen av svenska araber i Turkiet

19-årig norsk flicka gruppvåldtagen av svenska araber i Turkiet



De fire unge mænd der er sigtet for voldtægten af en 19-årig norsk pige i Tyrkiet bliver her ført ind på en politistation i feriebyen Alanya. (FOTO:OZGUR YILMAZ/ALANYA-DHA)
De fire unge mænd der er sigtet for voldtægten af en 19-årig norsk pige i Tyrkiet bliver her ført ind på en politistation i feriebyen Alanya.






SENESTE OPDATERING: 31/7-12 KL. 0826
23 KOMMENTARER - TRYK FOR AT KOMMENTERE!
Størst mulig tavhed og pixellering i Sverige og Norge om dette udslag af muteret multikultur. Ekstra Bladet er lidt klarere i mælet. Svenskerne er de herrer man ser i videoen alle fra Södertälje. De var nok løbet tør for blondiner i Sveriges “Lille Baghdad,” de der kunne, er flygtet fra byen for længst, så de skiftedes til at voldtage nordmanden hele natten iflg. sigtelsen. Skal de nu håbe på tyrkisk eller feministisk, svensk retspraksis, eller er det ikke snarere hip som hap? DE er nok vredere i Tyrkiet, hvor det er en stor histore, over at få sværtet deres turistmagnet, end svensk feminisme er over at svenske gruppevoldtægter nu går på eksport. (2009: Tusentals flyr från Södertälje.)

Våldtäktsmannen Mohammed Abdulrazaq Al Hayali, får ej utvisas


21-årig irakier dömd för våldtäkt av 16-åring

MALMÖ I september 2011 våldtogs en 16-årig flicka av en irakier i Kungsparken. I fredags föll domen.
Flickan befann sig i parken för att fira en väns födelsedag. Efter tjafs med en vän ville hon vara ensam och gick bort ca 25 meter och satte sig vid ett träd. Plötsligt dyker två okända män upp och frågar vad hon gör där. Hon svarar att hon är ledsen och vill vara ensam, varpå en av männen tar fram en kniv och kräver flickan på pengar och mobil. Får dom inte vad dom vill ha ska de döda henne. Hon lämnar över mobilen och en av männen rotar igenom hennes ryggsäck och stjäl busskort, id-kort och 100 kronor.
När de tagit vad de vill ha sätter de sig tillrätta bredvid henne, en av dem börjar tafsa henne på låret och säger till sin kumpan att ställa sig och hålla vakt. Gärningsmannen för sedan flickan bakom trädet där han tar av sig byxor och kalsonger, varpå han tvingar henne att utföra oralsex. Hon vägrar till en början, mannen uppger då att han har en pistol och visar genom en gest att den finns innanför tröjan.
Vid ett tillfälle säger flickan “ja men döda mig då”, och får till svar att han suttit i fängelse i 5-6 år och är inte rädd för att hamna där igen. Flickan skrek och grät och fick panik då han nämnde pistolen. Efter våldtäkten vågade hon inte springa ifrån platsen då hon trodde att hon skulle kunna bli skjuten. Polis larmades direkt till platsen och gärningsmannens sperma på flickans kläder kunde säkras.
Mohammed Abdulrazaq Al Hayali, född 1991, irakisk medborgare, döms för grov våldtäkt och rån till tre års och sex månaders fängelse samt ett skadestånd på 110 200 kronor.
Malmö tingsrätt, B 5538-12
Al Hayali är tidigare dömd vid två tillfällen för ringa narkotikabrott. På grund av sin ålder fick han ett års straffrabatt. Polisen fick tag på honom först i våras i samband med misstänkt narkotikabrott. Förutom spermafläckarna kunde han knytas till platsen genom mobilpejling och för att senare ha använt flickans busskort.
Angående utvisning:
Mohammed Al Hayali har bestritt yrkandet om utvisning. Han har, utöver inställningen i skuldfrågan, även anfört att det med hänsyn till hans personliga och sociala förhållanden inte föreligger synnerliga skäl för utvisning. Han har anfört följande. Hans far är irakier och hans mor indiska. Själv är han irakisk medborgare men har inte någonsin uppehållit sig i Irak. Han är född i Iran. Familjen flyttade sedan till Indien. Först flyttade hans far till Sverige. Övriga familjemedlemmar kom sedan hit i juni 2007 från Indien när han var 16 år. Därigenom blev hela hans kärnfamilj samlad i Sverige. Han saknar anknytning till Irak. Han har visserligen släktingar i Bagdad men dem har han aldrig träffat. Han har gått i skola i Sverige och försörjer sig genom att arbeta i faderns gatukök. Han fick, som yttrandet från Migrationsverket visar, permanent uppehållstillstånd i Sverige redan i juli 2006.
[...]
Skäl för utvisning föreligger enligt 8 kap. 8 § utlänningslagen (2005:716). Vid bedömningen om utvisning ändå inte bör ske ska enligt 8 kap. 11 § och 12 § samma lag hänsyn tas till en utlännings anknytning till det svenska samhället och omständigheter som rör tidpunkten för utlänningens bosättning i landet.
Vad som upplysts om Mohammed Al Hayalis bosättning i landet innebär att det
enligt 8 kap. 12 § första stycket samma lag måste föreligga synnerliga skäl för att utvisa honom från Sverige. Enligt tingsrättens bedömning är, även om brottsligheten har ett högt straffvärde, inte visat att sådana skäl föreligger. Åklagarens yrkande om utvisning kan därför inte bifallas.

Gäng gick bärsärkagång på buss


Gäng gick bärsärkagång på buss

ÖREBRO Ett gäng på 5-10 personer löpte på tisdagskvällen amok på en buss efter att ha krävts på biljetter. Skadorna beräknas uppgå till 200 000 kronor.
Det var vid kvart i tolv på kvällen som gänget steg på bussen vid Brickebacken. Till en början var allt lugnt, men plötsligt började pöbeln vandalisera bussen inför resterande skräckslagna resenärer. De roade sig bland annat med att slå ut rutorna med bussens nödhammare.
– Personerna hade inga giltiga biljetter, de sa att apparaten var trasig. Busschauffören erbjöd personera att åka med till nästa automat och lösa biljett där, men då blev de galna och började vandalisera, säger Håkan Hultberg på Nobina.
Gänget öppnade sedan en dörr och hoppade av bussen i farten. Chauffören stannade inte förrän en polispatrull mötte upp längre fram. Samtidigt inkom ett larm om en blodig person vid universitetet, där ambulanspersonal påträffade en illa skuren man. Det visade sig vara en i gänget som skadat sig då han hoppade ur bussen. 27-åringen är känd av polisen sen tidigare och var drogpåverkad. Han sövdes ned och fördes till Akademiska sjukhuset i Uppsala.
Den kvinnliga chauffören uppges må bra efter omständigheterna och har inga fysiska skador. Kostnaden för skadegörelsen uppskattas landa mellan 150 000 och 200 000 kronor. Vid 7-tiden i morse saknades spår efter övriga vandaler. Händelsen rubriceras som olaga hot, grov skadegörelse och försök till misshandel.
Tips till polisen kan lämnas på 114 14.

tisdag 31 juli 2012

Feministernas uppmaning till medietystnad om överfallsvåldtäkter är cynisk


Feministernas uppmaning till medietystnad om överfallsvåldtäkter är cynisk

Mats DagerlindKRÖNIKA Carina Ohlsson och Olga Persson från Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund, SKR, uppmanar i en debattartikel i Aftonbladet media att iaktta tystnad om det ökande antalet överfallsvåldtäkter i sommar. De gillar inte att Expressen och Sveriges Radio P4 uppmärksammat den våg av överfallsvåldtäkter som sköljt över Sverige. Argumentet är att “bara” knappt 20 procent av alla våldtäkter i Sverige sker utomhus. Det egentliga skälet till att Ohlsson och Persson vill att media tiger om denna femtedel av övergreppen är förstås en annan – den besvärande omständigheten att den kraftiga ökningen av utomhus-, grupp- och överfallsvåldtäkterna är proportionell mot den ökande invandringen från västasiatiska, arabiska och afrikanska länder vars kulturer och religion lämnar en hel del i övrigt att önska vad gäller synen på kvinnor i allmänhet och sommarklädda svenska kvinnor i synnerhet.
Ohlsson och Persson vill slippa vidga synfältet, slippa se att ett av feminismens stora historiska misstag varit att okritiskt omfamna kulturrelativismen endast därför att den kom med rekommendationsbrev från åsiktseliten under det vänsterliberala idéparaply där feminismen traditionellt åtnjuter sitt starkaste beskydd. Som så många andra vänsterliberaler idag förmår inte Ohlsson och Persson se skillnad på liberalism och värdenihilism, skillnaden mellan att slå vakt om grundläggande liberala värden och att dagtinga med dessa för att ge plats i det liberala samhället också åt de liberalismens fiender som i allt större skaror migrerar till vårt land.
Om Ohlsson och Person fortsätter prata om svenska mäns våld mot kvinnor i hemmet och tiger om kulturellt och religiöst hedersvåld och om grupp- och överfallsvåldtäkter som en konsekvens av kulturkrockar i massinvandringens och integrationshaveriets kölvatten, då slipper de få sina arkimediska cirklar rubbade, då slipper de ådra sig det övriga media- och feministetablissemangets ogillande med beskyllningar om fiske i grumliga vatten, då slipper de se journalistiska och akademiska karriärdörrar stängas och då slipper de se rädslan i omgivningens ögon när forna vänner och kollegor tar omvägar för att inte också de till följd av skuld genom samröre ska riskera drabbas av samma fredlöshetens bannbulla.
I stället för att problematisera de nytillkomna grupper i det svenska samhället som har en omvittnat oacceptabel syn på kvinnans kroppsliga integritet, inklusive rätten till kvinnofrid, ger sig Ohlsson och Persson fegt och obefogat på den svenske mannen som runt fikabordet ute på arbetsplatserna påstås sväva på målet när det gäller att fördöma våld och våldtäkter mot kvinnor i nära relationer. Till stöd för den beskyllningen anför Ohlsson och Persson en uppskattning om att endast 10-20 procent av alla våldtäktsoffer mäktar med att anmäla brottet, vilket i sin tur förklaras med att kvinnorna både känner skam och tar på sig skuld för det inträffade. Bortsett från att det är en högst osäker hypotes kring mörkertal är resonemanget också behäftat med ett antal andra problem.
För det första saknas en logisk koppling mellan de två påståendena om a) kvinnans upplevelse av brottet och b) männens prat kring fikabordet. För det andra blandar Ohlsson och Persson samman ett antal olika saker som borde hållas isär och gör felaktigt allmängiltiga psykologiska fenomen till exklusiva för en feministisk diskurs. Ja, det kan vara förenat med ett skamliknande obehag att inför omgivningen behöva visa upp sig själv som ett våldtäktsoffer och sin partner som en våldtäktsman. Det är dock i huvudsak en allmänmänsklig reaktion och kan inte, så som Ohlsson och Persson antyder, specifikt tillskrivas några kvinnorelaterade attityder eller strukturer i ett manssamhälle. Varje allvarlig spricka i den sociala familjefasaden, varje smutsig byk man tvingas tvätta offentligt, skapar liknande känslor – missbruk, kriminalitet, våld, otrohet, skilsmässa osv hos både män och kvinnor.
Beträffande benägenheten att ta på sig skuld är det också en påtaglig skillnad härvidlag mellan den självständiga kvinna som i sin relation blir utsatt för en engångshändelse av detta slag och den kvinna som fått sin självkänsla nedbruten under lång tid i ett destruktivt parförhållande och som blivit regelmässigt utsatt för psykisk och fysisk misshandel och som en del av detta upprepade våldtäkter. Allmänt kan det förstås också för var och en av oss kännas svårt att anmäla en människa som står oss nära. Inte heller denna ambivalens är något unikt för våldtäkter eller kvinnor. Det är en känsla som i varierande grad kan uppstå i många situationer, exempelvis inför beslutet att LVM-anmäla en alkoholist eller drogmissbrukare i familjen, stämma sina syskon i en arvstvist, polisanmäla en affärskompanjon för trolöshet och förskingring eller kompisen med dåligt ölsinne som slog dig på käften på festen. Självfallet är det enklare att sätta lagen på en för oss obekant person för vilken vi inte har några motstridiga känslor.
Ohlsson och Persson gör också en alltför grov och därför missvisande distinktion mellan överfallsvåldtäkter utomhus och relationsvåldtäkter inomhus. Ett växande antal inomhusvåldtäkter är idag snarare att hänföra till kategorin överfallsvåldtäkter. Den uppmärksammande gruppvåldtäkten på ett asylboende i Mariannelund är ett exempel på detta. Unga tjejer inser inte faran med att inlåta sig i umgänge med män från främmande kulturer och med främmande religioner och upptäcker den inte förrän det är för sent. Där den gammelsvenske mannen på sin höjd blir lite besviken över att “det inte blev något” när kvinnan som följde med hem säger nej till sex, tar alltför ofta den nysvenske mannen i samma situation med våld det sex han blivit nekad men anser sig ha rätt till, och bjuder dessutom inte sällan in sina manliga kompisar att göra detsamma.
Att informera om den här kulturella/religiösa skillnaden i tendens mellan grupper av män anses av somliga vara rasistiskt. Att felinformerade unga tjejer blir våldtagna är uppenbarligen ett rimligt pris att betala för att Ohlsson och Persson & Co ska få kokettera med sin tolerans och antirasism. Och de är ingalunda ensamma. Till och med Brottsförebyggande rådet, Brå, har som det förefaller numera i princip upphört med att föra statistik på brottslingars ursprung. Detta troligen på grund av att siffrorna blivit alltför obekväma för den svenska åsiktselit som Ohlsson och Persson tillhör och för vilken det är viktigare att upprätthålla den skönmålade bilden av det mångkulturella samhället än att redovisa relevant statistik om brottsligheten. Innan Brå slutade göra sitt jobb kunde de dock skriva så här:
Överrisken för att vara registrerad för brott har ökat i gruppen utrikes födda men är i princip oförändrad bland dem som är födda i Sverige [...] Att överrisken för de utrikes födda har ökat beror inte på att vissa invandrargrupper i dag i större utsträckning är registrerade för brott än för 12 år sedan.
Ökningen förklaras i stället i huvudsak av att antalet personer i Sverige som tillhör de flyktinggrupper, som redan i tidigare studier visat sig ha en särskilt hög överrisk, har ökat.
I klartext: när invandringen från vissa regioner ökar då ökar också brottsligheten. Folkpartiets dåvarande integrationspolitiske talesperson Mauricio Rojas kommenterade rapporten i en debattartikel i Dagens Nyheter där han på ett förtjänstfullt sätt slog hål på myten att all överrepresentation i brottsstatistiken kan förklaras med socioekonomiska faktorer. Detta sanningssägande kostade Rojas posten som integrationsminister efter maktskiftet 2006. I stället fick vi den hundraprocentigt PK-pålitlige Erik Ullenhag. Kontrasten kunde knappast vara större trots att Rojas och Ullenhag kommer från samma politiska parti.
Svenska Dagbladets ledarskribent Per Gudmundson skrev för drygt ett år sedan en uppmärksammad ledare där han – i frånvaro av relevant svensk statistik – utifrån alarmerande siffror från vårt grannland Norge manade politiker från alla partier att ta den höga brottsligheten bland invandrare på allvar. Hittills har det nämligen bara varit Sverigedemokraterna som gjort detta. Bland annat tog SD för ett par år sedan fram en rapport som dokumenterade vissa invandrargruppers höga överrepresentation som gärningsmän vid just våldtäkter. Rapportenuppskattades inte av nya SD-fientliga Brå, köpta kriminologer som Jerzy Sarnecki och alla de Ohlsson och Persson runtom i landet som dikterar vilka de rätta åsikterna är och som alltså anser att man inte bör prata om vissa ting då detta kan leda till felaktiga åsikter. Även Gudmundson fick löpa gatlopp för sin fräckhet att bryta det tystnadslöfte som varje rättrogen skriftställare förväntas svära.
Ohlsson och Persson avslutar sin artikel med att räkna upp nedanstående fyra punkter som förslag på åtgärdsplan för att få bukt med de alldeles för många våldtäkterna i Sverige. Det är punkter som det finns all anledning att skärskåda eftersom artikelförfattarna sannolikt talar för en stor del av den feministiska rörelse i Sverige som anser sig ha patent på att beskriva den här problematikens orsaker och lösningar och som också har det politiska etablissemangets okritiska öra:
  • Ett uthålligt arbete med sex- och samlevnadsundervisning i skolan.
  • Ett förebyggande arbete som bryter kopplingen mellan normer för manlighet och våld, till exempel genom att ifrågasätta förväntningarna på att mäns sexualitet ska vara okontrollerbar och gränslös.
  • Återkommande och obligatorisk utbildning med fokus på attityder och värderingar om sexualbrott för rättsväsende, polis och övriga berörda myndigheter.
  • Att media inte spelar på människors rädsla utan i stället beskriver verkligheten som den ser ut.
Om vi börjar från början så är ju ett värdegrundsarbete i skolan förvisso angeläget, om det sker på ett bra sätt vill säga, dvs om man inte ger uppdraget exklusivt åt Ohlsson och Persson utan även låter exempelvis representanter för Sverigedemokraternas kvinnoförbund och debattörer som Per Ström och Pelle Billing få ett ord med i laget vid utformningen av innehållet.
Men ett alldeles så lovvärt värdegrundsarbete i skolorna får liten eller ingen effekt på överfallsvåldtäkterna eftersom dessa ju till ständigt ökande andel begås av män med utländsk bakgrund, män som ofta inte satt sin fot i den svenska skolan och som även om de gjort det ändå hämtar sin värdegrund ur en religion och kultur som de bär med sig från sina hemländer och upprätthåller i etniska enklaver i vårt land, en värdegrund där en kvinna som inte är helt täckt och som obevakat umgås med män som hon inte är nära släkt med betraktas som en hora eller ber om att bli våldtagen.
Att som i punkt två ifrågasätta synen på mäns sexualitet som okontrollerbar och gränslös är också relevant, men endast om fokus för detta arbete läggs på den stora och stadigt växande grupp män som kommer med en religion och en kultur där det faktiskt allmänt anses att en man inte kan förväntas lägga band på sin sexualitet med mindre än att alla kvinnor skyler sig från topp till tå. Det är när allt kommer omkring inte etniskt svenska unga män som i intervjuer i Dagens Nyhetergör freudianska felsägningar av typen “svenska horor… tjejer, menar jag“.
Även punkt tre som rör utbildning av personer på berörda myndigheter är oantastlig så länge utbildningen är allsidig och objektiv och inte skyggar för obekväma problemställningar eller syftar till att dölja generande misslyckanden kopplade till mångkulturens och massinvandringens Sverige. Så är det tyvärr inte idag. Det som hävdas vara utbildning och information är påfallande ofta politisk propaganda utifrån ett snävt vänsterliberalt och politiskt korrekt perspektiv.
Det räcker inte att bara ta itu med vissa orsaker till att våldtäkter sker. Det duger inte att tolerera den andel av våldtäkterna som har andra orsaker än dem man som feminist känner sig bekväm med, därför att man är rädd att se sanningen i ögonen eller inte kan låta något stå i vägen för det övergripande målet om ett mångkulturellt samhällsbygge. Det är oacceptabelt att låta unga tjejer i Sverige betala priset för en sådan politisk feghet och cynism.
Beträffande punkt fyra så är information till unga svenska kvinnor om att det i det nya mångkulturella Sverige är mer otryggt än någonsin att vistas ensam utomhus inte att “spela på människors rädsla”. Att informera om sådant är en samhällelig skyldighet. Det är tigandet om sakernas tillstånd som är ett spel, och ett elakt sådant dessutom. Att utifrån en föreställning om att massinvandringens baksidor måste förtigas för att inte riskera underblåsa främlingsfientliga strömningar invagga kvinnor i en falsk känsla av säkerhet är ett oerhört svek mot ett av samhällets mest primära skyldigheter, den att sörja för medborgarnas trygghet och säkerhet. Ett antal svenska tjejer våldtas varje år i vårt land därför att journalister som Ohlsson och Persson har ljugit för dem, därför att de har trott på den tillrättalagda kulturrelativistiska illusion som de matats med.
Att avsluta en artikel med en uppmaning om att “beskriva verkligheten som den ser ut” när man precis ägnat en hel text åt att göra det närmast diametralt motsatta är komiskt – eller vore, om det inte var så tragiskt och fick så allvarliga konsekvenser för så många. Hur många tjejer ska, som våldtäktsoffret i Mariannnelund, in på bara skinnet och ända in i underlivet behöva bli varse att det som Ohlsson och Persson intalat dem är lögn? En del av “verkligheten som den ser ut” är att det som ensam tjej inte på långa vägar är lika tryggt att vistas ute bland män från avlägsna kulturer med främmande religioner som att göra det i sällskap med etniskt svenska män. Att som Ohlsson och Persson aktivt uppmana media till att tiga om detta är så allvarligt att det snudd på borde vara straffbart.
Mats Dagerlind
Fler krönikor av Mats Dagerlind hittar du HÄR.
Länkar

onsdag 18 juli 2012

Kvinna mördad i Malmö


Misshandlad kvinna avliden

MALMÖ Under natten mot onsdagen påträffades en brutalt misshandlad kvinna i 30-årsåldern på Södra Skolgatan av några förbipasserande. Polis och ambulans larmades. Kvinnan avled senare av skadorna.
En 42-årig man har gripits och misstänks ha utsatt kvinnan för misshandeln i en lägenhet och sedan burit ned henne på gatan. Kvinnan fördes till Skånes universitetssjukhus, där hon avled. Ärendet rubriceras som mord alternativt dråp.
– Han bar ner henne på gatan. Hon befann sig där under egendomliga former och då reagerade vittnena och ringde polisen. De märkte att något inte stod rätt till, säger Anders Lindell, polisens presstalesman.
På nätet spekuleras det om 42-årige Abed Youssefi är gärningsmannen. Han bor på Södra Skolgatan och är gift med en 33-årig kvinna. I denna artikel är bilden på Youssefi borttagen, men återfinns istället här.

tisdag 3 juli 2012

Margreth Heirås företag tillhandahåller illegala för RUT- och ROT-uppdrag


Margreth Heirås företag tillhandahåller illegala för RUT- och ROT-uppdrag

Margreth Heirås
Margreth Heirås
ILLEGALA Regeringen och Miljöpartiet har i dagarna beslutat att den som uppehåller sig illegalt i Sverige ska få gratis sjukvård och låta sina barn gå i skolan. I detta och andra liknande politiska besluts grumliga undervegetation, där skillnanden mellan att befinna sig lagligt respektive olagligt i landet luckras upp, finns ett antal organisationer som på olika sätt underlättar de illegala invandrarnas vistelse i Sverige. En sådan är Arbetskooperativet ABIS, ett företag som ägs av bl.a. Margreth Heirås och som vid sidan av legitima asylsökande också låter illegala invandrare utföra RUT- och ROT-uppdrag, något som även med det förlåtande svenska regelverket är olagligt.
Förutom en synnerligen rudimentär Facebook-sida bedriver ABIS sin grumliga verksamhet med tämligen låg profil. I enartikel i vänstertidningen ETC från 2011 kan man dock läsa en del om organisationen. Av artikeln framgår bl.a. att en av initiativtagarna är Margreth “det handlar om baaaarn” Heirås som skämde ut sig i SVT Debatt för en tid sedan i en diskussion om de så kallade “ensamkommande flyktingbarnen”.
I artikeln berättar Heirås att ABIS anställer nyanlända asylsökande som annars riskerar att utnyttjas av oseriösa företagare. Problemet med resonemanget är bara att sedan etableringsreformen trädde i kraft 2010 har nyanlända som är inne i asylsystemet rätt att börja arbeta från dag ett i Sverige. Den som inte hittar ett arbete försörjs av staten via etableningsstödet de första två åren och därefter med försörjningsstöd (socialbidrag) av kommunen.
De enda invandrare i Sverige som riskerar att utnyttjas av oseriösa företagare (som för övrigt nästan alltid själva är invandrare) är de som uppehåller sig här illegalt, dvs de så kallade “gömda” som fått avslag på sin asylansökan i samtliga instanser, de så kallade “papperslösa” som aldrig ens brytt sig om att söka asyl i Sverige och sådana arbetskraftsinvandrare som tagit sig hit via skenanställningar och liknande arrangemang som regeingens och Miljöpartiets slarvigt hopkomna arbetskraftsinvandringsreform öppnat för.
Att starta ett företag i tjänstesektorn med särskilt syfte att ge legitimt asylsökande möjlighet att arbeta för sin försörjning i stället för att leva på bidrag från svenska skattebetalare är naturligtvis positivt. I ETC-artikeln kan man läsa att företaget tecknar kollektivavtal, betalar skatt och ser till att de anställda får skäliga löner och bra arbetsvillkor. Så långt är allt gott och väl.
Känner man till Margreth Heirås asylengagemang och läser det som sägs i artikeln om gömda och papperslösa väcks dock misstanken om att ABIS verksamhet också har en mer ljusskygg sida där man vid sidan av asylsökande också anlitar illegala invandrare. ABIS är enligt egen utsago en ideell organisation och menar kanske att man kan göra detta utan att göra sig skyldig till medhjälpsbrott mot utlänningslagen eftersom man inte erhåller någon ekonomisk vinning av det. Att anställa personer som inte har rätt att arbeta i Sverige och låta dem utföra ROT- och RUT-subventionerade uppdrag åt privatpersoner och företag torde dock ändå utgöra ett brott mot en lång rad lagar, föreskrifter och regler på den svenska arbetsmarknaden.
Hur förhåller det sig då i verkligheten? På ABIS Facebook-sida kan man läsa ett tack från Kerstin Lundgren i Lerum som är egenföretagare och driver något som heter Gröna Lundgrens Trädgårdsdesign. Så här skriver hon efter att ha brutit mot lagen och anlitat illegal aretskraft via ABIS:
Kerstin Lundgren tackar ABIS på Facebook
På Facebook hittar man också följande rop på hjälp från Julia Teglund i Göteborg:
Julia Teglund vädjar om hjälp för gömd på Facebook
Länk (som dock bara verkar fungera för den som är Facebook-medlem och har bjudits in till evenemanget)
När vi ringer det angivna telefonnumret under förevändning att ta företagets tjänster i anspråk svarar Renée Danielsson, en annan av eldsjälarna bakom ABIS. Vi berättar att vi har sett Julia Teglunds nödrop på Facebook men att vi är lite bekymrade över att det står “gömd behöver hjälp” som överskrift. Vi vill försäkra oss om att den person företaget skickar ut är inne i asylsystemet och har rätt att arbeta i Sverige.
Danielsson vill innan hon svarar först veta om vi känner Julia Teglund personligen. Det säger vi sanningsenligt att vi inte gör, vi har bara läst nödropet hon skrivit. Vi förklarar att vi vill ha en flyttstädning utförd i vår gamle fars bostadsrätt som ska säljas och att vi gärna bidrar till att invandrare får arbete men att vi hellre gör det schysst via ABIS än via någon av de otaliga svarta städfirmor som florerar på marknaden. Danielsson försäkrar oss då om att den person som ska utföra uppdraget är en riktig asylsökande och inte någon gömd eller papperslös.
Danielsson är dock en pratglad kvinna och efter en stunds konversation berättar hon att ABIS även använder sig av gömda och papperslösa men att man oftast inte skickar ut dessa tll företagets kunder. Kerstin Lundgrens tack till ABIS ovan antyder dock något annat. Vår teori är att man troligen bara skickar  gömda och papperslösa till kunder som man litar på, som själva är införstådda med och positiva till detta, så som Kerstin Lundgren uppenbarligen varit. Danielssons besked till oss hade förmodligen blivit ett annat om vi varit oärliga och uppgett att vi var nära vän med Julia Teglund och att vi gärna velat hjälpa en gömd eller papperslös.
Vi beslutar oss för att pröva vår hypotes. Vi skickar därför ett längre mejl till ABIS för att vinna deras förtroende:
Hej,
Jag mejlar i stället för att ringa för att det är lite sent och fredag kväll. Vi talades vid på telefon tidigare idag med anledning av att jag sett Julia Teglunds rop efter någon som ville anlita en “gömd” för uppdrag. Det gällde en flyttstädning och eventuellt lite reparationsjobb hos min far i Göteborg, vars bostadsrätt ska säljas pga att han är gammal och flyttar till serviceboende. Jag skulle tro att bara städningen med fönsterputsning osv tar en hel dag i anspråk, det är en rätt stor lägenhet och sedan kanske en halv arbetsdag till för reparationsarbeten också. Det är inga avancerade saker, lite hål som behöver spackas igen, en del saker som sitter löst och behöver skruvas fast och avskavd färg här och där som behöver bättras på.
Vid vår kontakt hade jag inte pratat med min far utan kände bara till hans uttryckliga önskemål om att inte anlita något svart städföretag. Jag tog då för givet att han inte heller ville att någon gömd eller papperslös utförde jobben och eftersom det stod “gömd” i överskriften till Julias efterlysning så ville jag höra mig för med er hur det var med den saken. Nu har jag dock talat med min far och han har, tvärtemot vad jag trodde, inga synpunkter alls på detta. Han säger att han inte bryr sig om ifall det är en arbetskraftsinvandrare, asylsökande, gömd eller papperslös som gör jobbet, bara det blir ordentligt gjort och uppdraget sker vitt mellan honom (via mig) och er på ABIS.
Så, du kanske bara kan ge mig lite allmän info på mejlen om den person det är fråga om – om han är äldre eller yngre, vilket land han kommer från och om han förstår engelska eller svenska någorlunda och om han eventuellt är i Sverige som gömd eller papperslös, så jag vet om vi ska vara lite diskreta. Jag hör i så fall av mig på telefon igen på måndag och vi kan komma överens om dag och pris osv. Jag kommer att åka ned till Göteborg för att ta hand om försäljningen av lägenheten och kommer att vara där från mitten på nästa vecka och cirka två veckor framåt. Det går i princip bra att städa lägenheten vilken dag som helst under den perioden.
Vänliga hälsningar,
Vi får följande svar:
Fin pappa du har! Vi skickar Nazmije och Xhevdet. Nazmije är gömd flykting från Kosovo, gift och har två barn. Xhevdet är också från Kosovo, asylsökande, med fru och fyra barn. Det var honom jag berättade om på telefon som arbetade för tio kronor i timmen när han var gömd flykting. Hör av dig med förslag på dagar. Din tidsberäkning verkar välbaserad.
Många hälsningar
Renée Danielsson/ABIS
I ett separat mejl får vi också veta att “både Nazmije och Xhevdet talar bra svenska“. Det innebär alltså att de har uppehållit sig illegalt i Sverige under lång tid. Xhevdet, som med största säkerhet är identisk med den “Besim” som omnämns i ETC-artikeln har, om man lägger ihop pusselbitarna, troligtvis sökt asyl i Sverige en gång tidigare, fått avslag, hållit sig undan som illegal i fyra år, vilket är preskriptionstiden för ett avslag, och nu sökt asyl på nytt.
Till saken hör att det kommer många asylsökande till Sverige från Kosovo, Serbien osv men att det inte finns några verkliga asylskäl att åberopa för personer från dessa länder. Det handlar så gott som uteslutande om ekonomiska migranter som vill söka sig ett bättre liv i ett annat land, något som man i sig kan ha förståelse för. Det får man dock i så fall göra genom reguljär migration, t ex som arbetskraftsinvandrare. Asylsystemet är inte till för sådant. Många hittar på fantasifulla historier för att ändå få asyl i Sverige och ibland går det vägen, som ett antal granskade ärenden rörande just personer från Kosovo på MigiLeaks visar. Ibland får man fel handläggare på Migrationsverket eller så är den historia man dukar upp alltför genomskinlig. Då går man under jorden och utför RUT- och ROT-uppdrag för ABIS räkning.
Julia Teglund som raggar kunder åt ABIS skriver också att hon arbetar för Rosengrenska Stiftelsen som drivs av kommunisten Henry Ascher och är en organisation främst för vårdpersonal som erbjuder illegala vård på olika underjordiska kliniker i Sverige. Stiftelsen har i sin tur ett nära samarbete med Röda Korset. Svenska Röda Korset har på senare år inte precis gjort sig känt för att stå över oegentligheter så att man har ett finger med också i sådan organiserad lagbrottsverksamhet som ABIS sysslar med är kanske inte alldeles förvånande men inte desto mindre oacceptabelt.
Som vi har sett finns det en politisk elit i Sverige som anser att vem som helst i världen ska ha samma rätt till svensk skattefinansierad välfärd som arbetande svenskar, vare sig de är här lagligt eller inte. Det finns också ett antal aktivist- och extremistgrupper som anser att svenska migrationsmyndigheters och -domstolars beslut inte behöver respekteras, som föredrar anarki framför lag och demokrati.
Troligtvis återspeglar ingen av dessa grupper de åsikter som svensken i gemen har i de här frågorna. På Avpixlat är vi övertygade om att vi företräder en majoritet av svenskarna – oavsett vad dessa har för syn på invandring i övrigt – när vi säger att utlänningslagen ska respekteras och att endast de som befinner sig lagligt i Sverige ska ha rätt till svensk skattefinansierad välfärd. Det innebär naturligtvis inte – som ett antal vulgärretoriker vill göra gällande – att vi vill låta dödssjuka vuxna och barn dö i drivor på gatorna. Alla ska ha rätt till akut vård, men när sådan har givits ska den som vistas illegalt i landet antingen in i det svenska asylsystemet för utredning eller – om så redan har skett – skickas tillbaka till sitt hemland. Det finns inte utrymme för någon gråzon på detta område i ett ordnat samhälle som det svenska.
Många svenskar törs inte säga sin mening i denna fråga eftersom den politiska eliten tillsammans med en rödgrön medienomenklatura har målat upp en falsk bild av dem som uppehåller sig illegalt i Sverige som några av världens mest utsatta människor. De har också demoniserat dem som ifrågasätter denna falska bild som inhumana och främlingsfientliga. På Avpixlat vill vi vara en röst åt dessa svenskar och kommer därför att fortsätta gräva i denna byk för att förhoppningsvis få igång en mer nyanserad debatt på området.
Fakta ABIS:
Postadress: Tangovägen 27, 42454 ANGERED
Mobil: 070-246 96 25
Orgnr: 769621-9257
Arcini, Britta Cecilia Carlsdotter (48 år) – 1963-08-04 Angered, styrelseledamot – aktiv i 1 bolag
Cornaglia, Norberto Daniel (57 år) – 1955-05-07 Göteborg, styrelseledamot – aktiv i 1 bolag
Danielsson, Solgerd Renée (63 år) – 1948-08-26 Angered, styrelseledamot – aktiv i 1 bolag
Gröndahl Heirås, Josefin Viktoria (24 år) – 1988-05-30 Göterborg, styrelseledamot – aktiv i 1 bolag
Heirås, Inger Margreth (63 år) – 1948-07-04 Angered, styrelseledamot – aktiv i 5 bolag