2 års fängelse och utvisning för människohandel

Två rumänska medborgare dömdes till 2 års fängelse vardera och utvisning ur riket för människohandel i ett ärende med en handikappad man.

Den 14 juli 2010 meddelade Södertörns Tingsrätt dom i ett ärende avseende människohandel. Under utredningen, som bedrivits vid Gränspolisavdelningen i Stockholm, uppstod misstankar om att ett par från Rumänien tvingat en förståndshandikappad man att tigga för att tjäna pengar. Paret greps i Rumänien och överlämnades i april 2010 till Sverige med stöd av bestämmelserna om europeisk arresteringsorder.

Södertörns tingsrätt dömde [B 11224-09]:

* Adriana Dumitru, född 1965-06-22 och medborgare i Rumänien, till två års fängelse för människohandel.
* Bujor Dumitru, född 1961-09-02 och medborgare i Rumänien, till två års fängelse för människohandel.

De båda döms även till utvisning ur riket och förbjuds att återvända hit före 2018-07-14. Överträdelse av förbudet kan medföra fängelse i högst 1 år.
Bujor Dumitru ska solidariskt med Adriana Dumitru utge skadestånd till den handikappade mannen med 60.000 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 1 september 2009 till dess betalning sker.

I domen skriver tingsrätten bland annat att det är uppenbart att de dömda behandlat den handikappade mannen mycket illa.

Tingsrättens bedömning

Brottet människohandel har tillkommit som ett resultat av FN-protokollet mot människohandel och av EU:s rambeslut av den 19 juli 2002 om bekämpande av människohandel. Rambeslutet syftar till att skapa nya gemensamma regler i EU när det gäller människohandel. Enligt artikel 6.1 i rambeslutet skall en medlemsstat vidta de åtgärder som är nödvändiga för att fastställa sin behörighet beträffande ett brott som avses i rambeslutet när brottet begåtts helt eller delvis inom medlemsstatens territorium. Att delar av de nu åtalade gärningarna påstås begångna i andra EU-länder utgör därför inget hinder för rättens domförhet även i dessa delar.

Åklagaren har gjort gällande att Adriana och Bujor med utnyttjande av Georges utsatta belägenhet har rekryterat, transporterat, inhyst och vidtagit andra liknande åtgärder med honom och därigenom tagit kontroll över honom. Det framstår i målet som tämligen ostridigt att så skett. Tingsrätten finner det i vart fall utrett att Adriana och Bujor tagit kontroll över den utsatte och tämligen hjälplöse George på detta sätt och att det skett redan i Rumänien. De tilltalade har emellertid gjort gällande att syftet härmed har varit att ta hand om honom och på intet sätt att utnyttja honom i tvångsarbete. Enligt deras uppfattning har han efter förmåga fått hjälpa till lite i hemmet och med att sälja tidningar och samla burkar. De har förnekat att de utnyttjat honom, uppmanat honom att tigga och tagit emot pengar från honom. Tingsrätten finner emellertid att det föreligger åtskilligt i den åberopade bevisningen som talar för att Adriana och Bujor satt i system att utnyttja andra såsom tiggare och därvid tagit hand om de pengar dessa samlat in. George har rent faktiskt visats tigga under åtskillig del av den tid han vistats i Skärholmen. Detsamma har gällt Costel som medföljt dit i Bujors bil. Georges berättelser, som tingsrätten på ovannämnt sätt tagit del av, är mycket klara och utförliga på denna punkt. Han synes i och för sig nöjd med sin situation, men det framstår dock för tingsrätten som uppenbart att han utnyttjats och att detta varit syftet med att ta med honom. Han har instruerats av Bujor och Adriana och arbetat åtminstone delvis under tvång. Det är uppenbart att han med normalt synsätt behandlats mycket illa av Adriana och Bujor. Detta gäller även med beaktande av att de själva befunnit sig i en svår situation. Tingsrätten sätter tilltro till den beskrivning av omständigheterna som George lämnat. Han synes sakna förmåga att avsiktligt tala osanning. Anledning att ifrågasätta hans uppgifter i de avseenden som nu sagts föreligger inte. Med dessa överväganden finner tingsrätten att Adriana och Bujor gjort sig skyldiga till människohandel.

Tingsrätten finner inte att brottet kan bedömas som mindre grovt.

Påföljd och utvisning

Adriana och Bujor saknar båda helt anknytning till Sverige. Det kan på grund av gärningarnas slag och övriga omständigheter antas att de kommer att göra sig skyldiga till fortsatt brottslighet här i landet. De skall därför utvisas och förbjudas återvända inom en tid som tingsrätten bestämmer till åtta år. Straffvärdet för brotten överstiger något vad som motsvarat två års fängelse. På grund av det men de förorsakas genom utvisningen bestämmer tingsrätten påföljden till fängelse två år för såväl Adriana som Bujor.
De skall båda stanna kvar i häkte till dess domen i ansvarsdelen och utvisningsdelen vinner laga kraft mot dem.